Påskmötet/Se Fi Predikan I Dalarnas Fridsförening 05.04.2015

I Faderns, Sonens och den heliga Andens namn. Isän ja Pojan ja Pyhän Hengen nimeen.

Vi fortsätter påskmötet ännu en stund och jag tänkte läsa en av långfredagens episteltexter ur första Korinthierbrevet, femtonde kapitlets början, det första stycket. Jatkamme pääsiäisseuroja vielä hetken ja ajattelin lukea tekstiksi pitkäperjantain tekstin, ensimmäisen korinttolaiskirjeen viidennestätoista luvusta, ensimmäisen kappaleen.

De elva första verserna i Jesu namn. Siis yksitoista ensimmäistä jaetta Jeesuksen nimeen.

Bröder, jag vill påminna er om evangeliet som jag förkunnade, som ni också tog emot, på vars grund ni står och genom vilket ni blir räddade. Jag vill påminna er om orden i min förkunnelse. Den håller ni väl fast vid. Annars var det bortkastat att ni kom till tro. Bland det första jag förde vidare till er var detta, som jag själv hade tagit emot: att Kristus dog för våra synder i enlighet med Skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen i enlighet med Skrifterna och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv. Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder vid ett och samma tillfälle. De flesta är ännu i livet, men några har avlidit. Därefter visade han sig för Jakob och sedan för alla apostlarna. Allra sist visade han sig också för mig, detta ofullgångna foster. Jag är ju den allra minste av apostlarna, inte värdig att kallas apostel, eftersom jag har förföljt Guds församling. Men genom Guds nåd är jag vad jag är, och hans nåd mot mig har inte varit förspilld. Jag har arbetat mer än någon av dem, fast inte jag själv, utan Guds nåd, som har varit med mig. Jag eller de, så är det vi förkunnar, och så är det ni har lärt er att tro. Amen.

Mutta minä teen teille tietäväksi, rakkaat veljet, sen evankeliumin, jonka minä teille ilmoitin, jonka te myös saaneet olette, jossa te myös seisotte, jonka kautta te myös autuaaksi tulette, jos te sen pidätte, minkä minä teille olen ilmoittanut, ellette hukkaan ole uskoneet. Sillä minä olen sen ensin teille antanut, jonka minä myös saanut olen, että Kristus on kuollut meidän synteimme tähden Raamattuin jälkeen, ja että hän oli haudattu ja nousi ylös kolmantena päivänä Raamattuin jälkeen, ja että hän nähtiin Keifaalta ja sitten kahdeltatoista. Sen jälkeen hän nähtiin useammalta kuin viideltäsadalta veljeltä yhdellä haavaa, joista monta vielä elävät, mutta muutamat ovat nukkuneet. Sitten nähtiin hän Jaakobilta ja sen jälkeen kaikilta apostoleilta. Ja kaikkein viimein hän on myös minulta nähty, niin kuin kesken syntyneeltä, sillä minä olen kaikkein huonoin apostolitten seassa, enkä ole kelvollinen apostoliksi kutsuttaa, että minä olen Jumalan seurakuntaa vainonnut. Mutta Jumalan armosta minä olen se, mikä minä olen, ja hänen armonsa minun kohtaani ei ole tyhjä ollut, vaan minä olen enemmän työtä tehnyt kuin muut kaikki. Mutta en kuitenkaan minä, vaan Jumalan armo, joka minussa on. Olinpa siis minä eli he, näin me saarnaamme, ja näin te olette myös uskoneet. Aamen.

Kära bröder och systrar i Jesus Kristus. Rakkaat veljet ja sisaret Jeesuksessa Kristuksessa.

Jag har kommit till den här platsen tom. Olen tullut tälle paikalle tyhjänä.

Och jag vet inte. Har jag ord att säga er i denna stund? Enkä tiedä, onko minulla sanoja teille sanottavaksi tällä hetkellä.

Först påminna mig själv om evangeliet. Niin, minun täytyy ensin muistuttaa itseäni evankeliumista.

Visst får jag ännu tro alla tvivel och frestelser och synder förlåtna. Ja saanhan vielä uskoa kaikki epäilykset, kiusaukset ja synnit anteeksi.

Så här vill jag tro framledes med er. Näin minä tahdon edelleen uskoa teidän kanssanne.

Texten talade om evangelium. Texten talade också om att se den uppståndne Herren. Teksti puhui evankeliumista, myös ylösnousseen näkemisestä.

Och samme författare, brodern Paulus, på annat håll, säger så här: Att i evangeliet så ser vi Guds avbild, Kristi anlete stråla av nåd. Ja tämä sama kirjoittaja Paavali sanoo toisessa kohtaa näin: Että evankeliumissa näemme Jumalan kuvan, Kristuksen kasvojen säteilevän armoa.

Men först några ord om innehållet i detta brev i stort. Ensin muutamia sanoja tästä kirjeestä kokonaisuudessaan.

Av alla Biblens skrifter och kanske i synnerhet den här, så ser vi att de forna troende heliga, de har varit kött och blod och har haft svårigheter och blivit bedragna av fienden. Kaikissa Raamatun kirjoituksissa, mutta ehkä ennen kaikkea tässä näemme, että uskovaisilla on kaikkina aikoina ollut heikkouksia ja ovat myös tulleet sielunvihollisen pettämiksi.

Och Paulus har många förmaningens ord och rådets ord, och han ingriper i detalj i stridigheter och konstigheter som hade förekommit i den här församlingen. Ja Paavalilla on monia nuhteen ja neuvon sanoja, ja hän puuttuu suoranaisesti erityisiin tapahtumiin ja myös riitaisuuksiin, mitä seurakunnassa on esiintynyt.

Kanske som avslutning på det kan man säga att han slutligen vill påminna bröderna om evangeliet. Ja lopussa hän kuitenkin tahtoo muistuttaa veljiä evankeliumista.

Så som vi alla är vana att bli påminda och som vi så väl känner igen. Niin kuin me kaikki, niin kuin hyvin tunnistamme sen tästä, tahdomme tulla muistutetuksi.

Och redan så här i min predikans inledning så vill jag betona och understryka den här aspekten av evangeliet. Ja aivan tässä saarnani alussa tahdon painottaa ja alleviivata tätä evankeliumin aspektia.

Dess betydelse för oss som är hjälpta till tro. Sen merkitystä meille uskoon autetuille.

Alltså, om hit till mötet har kommit någon sådan som känner att jag har inte den här rena påskens glädje. Jag är lite bedrövad och olycklig. Jos tänne seuroihin olisi tullut joku sellainen, joka tuntee eikä itsessä löydä tätä puhdasta pääsiäisen iloa, vaan tuntee, että olen painojen alla ja väsynyt, onneton.

Att vardagens bestyr och vedermödor ännu tynger sinnet. Ja että arkipäivän toimet ja vaivat vielä painavat mieltä.

Och sen du, kära broder, som känner att, och syster, att jag har misslyckats på vandringen. Synden har vidlagts och gjort den långsam. Ja sinä veli ja sisar, joka tunnet, että synti on matkalla tarttunut ja tehnyt matkan hitaaksi.

Jag vill påminna dig om detta evangelium, som du redan har tagit emot. Minä tahdon muistuttaa sinua tästä evankeliumista, jonka sinä jo olet vastaanottanut.

Du får av idel nåd ännu ta emot den på den plats du sitter trygg i Jesu namn och blod, alla synder och frestelser förlåtna. Saat sulasta armosta uskoa, ottaa vastaan evankeliumin ja uskoa syntisi ja kiusauksesi anteeksi Jeesuksen nimessä ja veressä.

I detta evangelium, som aposteln säger, är vår kraft till salighet. Tässä evankeliumissa, josta apostoli sanoo, että se on meidän voimamme autuuteen.

Där har vi funnit den rätta trons glädjen. Ja siinä me olemme löytäneet oikean uskon ilon.

Där har vi också funnit trons hörsamhet och vilja att strida emot denna tidens lockelser och frestelser. Ja siinä olemme myös löytäneet tahdon taistella tämän ajan kiusauksia ja houkutuksia vastaan.

Sedan påminner Paulus om evangeliets betydelse när han välsignade korintierna in i Guds rike. Ja sitten Paavali puhuu evankeliumin merkityksestä silloin, kun hän siunasi korinttolaisia sisälle Taivaan valtakuntaan.

Och han återger kortfattat det faktum som evangeliet har sitt kraft i. Ja hän lyhyesti kiteyttää evankeliumin, se voima, mikä on evankeliumissa.

Nämligen att Kristus har dött för våra synders skull och han har uppstått. Sen, että Kristus on kuollut meidän syntiemme tähden ja hän on noussut ylös.

Och sedan berättar texten om att den uppståndne Jesus har visat sig för Kefas, för femhundra, för de tolv och så vidare. Ja sitten hän sanoo, että Jeesus on nähty Keifaalta ja kahdeltatoista ja niin edelleen.

Och här ska jag erinra om ett ord som Jesus sa till sina lärjungar. Ja tässä muistaisin sanaa, jonka Jeesus sanoi opetuslapsilleen.

Till de elva, att ni ska bära vittnesbörd om detta. Niille yhdelletoista, nimittäin että teidän tulee todistaa tästä.

Och jag skulle säga så att Guds rikes evangelium är alltid ett vittnesbörd om uppståndelsen. Ja sanoisin, että Jumalan valtakunnan evankeliumi on aina todistus ylösnousseesta.

Ur Johannes brev kan vi citera ett bibelord. Ja Johanneksen kirjeestä, epistolasta voisimme lainata Raamatun sanaa.

Där han säger att det är tre som vittnar på jorden, det är blodet och det är vattnet och det är anden. Kun hän sanoo, että on kolme, maan päällä on kolme, jotka todistavat. Ne ovat veri, vesi ja Henki.

När Helig Ande erbjuder levande vatten och Kristi försonings blod. Kun Pyhä Henki tarjoaa evankeliumin vettä ja Jeesuksen sovintoverta.

Så är det en bekännelse och ett vittnesbörd av någonting som har hjälpt mig som troende. Jag berättar hur jag har blivit hjälpt. Se on tunnustus ja todistus, joka kertoo siitä, miten minä itse olen tullut autetuksi.

Det är inte hörsägen. Man berättar om något ur tredje persons perspektiv. Ja nämä eivät ole mitään kuulopuheita, joita kerrotaan kolmannen henkilön kokemana.

Sen en sak som också är viktig när man talar om evangeliet. Ja sitten eräs asia, joka myös on tärkeä, kun puhutaan evankeliumista.

Som är samma sak, och det är det att det är Guds rikes evangelium. Nimittäin se, että on kysymys Jumalan valtakunnan evankeliumista.

Brodern här förinnan nämnde att Jesus umgicks under fyrtio dagar med lärjungarna. Veli tässä aiemmin kertoi, miten Jeesus seurusteli neljäkymmentä vuorokautta opetuslasten kanssa.

Och visade sig då för femhundra och för Kefas och så vidare. Ja näyttäytyi myös viidellesadalle ja Keifaalle.

Och talade då enligt Lukas med lärjungarna om Guds rike. Ja Luukaan mukaan puhui heille Jumalan valtakunnasta.

Jag måste nämna som en tilldragelse från långfredagen och det var den här rike mannen från Arimataya som begravde Jesus. Minun täytyy mainita tapahtuma pitkäperjantain ajalta, ja se on tämä Joosef Arimatialaisen kohta.

Om honom säger evangelisterna, att också han väntade på Guds rike. Hänestä evankelistat sanovat, että hänkin odotti Jumalan valtakuntaa.

Hans tro och hans tänkesätt kanske kan karakteriseras av att han hyste sympati för Jesus och de som följde Jesus. Hänen suhtautumistaan voidaan luonnehtia ehkä, että hän tunsi myötätuntoa Jeesusta kohtaan.

Men Josef eller Nikodemus, de hade inget behov av att själv personligen slå följe med Jesus och bli hjälpta av honom konkret. Mutta Joosef ja Nikodemus, heillä ei ollut mitään tarvetta liittyä Jeesuksen seuraan ja tulla Jeesuksen seuraajiksi.

Josef från Arimataia i alla fall, han tjänade Jesus, begravde honom, tjänade en död Jesus. Joosef Arimatialainen, hän palveli Jeesusta siten, että hän hautasi tämän kuolleen ruumiin. Palveli kuollutta Jeesusta.

En av påskens jättestora nyheter eller förkynnelser, det är ju det att Jesus lever. Yksi pääsiäisen valtavimmista sanomista on se, että Jeesus elää.

Och Josef från Arimataia, han fick inte se den uppståndne Jesus. Inte heller Nikodemus fick se den uppståndne Jesus. Eikä tämä Joosef Arimatialainen saanut nähdä ylösnoussutta Jeesusta, niin kuin ei myös Nikodemuskaan.

Däremot har alla troende människor, också du och jag. Vi har fått se Jesus. Sen sijaan me uskovaiset ihmiset, sinä ja minä, olemme saaneet nähdä ylösnousseen Jeesuksen.

Vi har hittat hans kropp, lekamen, hans församling här på jorden. Olemme löytäneet hänen ruumiinsa, hänen seurakuntansa täällä maan päällä.

Och vi har hört hans herderöst, som vi instämmer i. Ja olemme kuulleet myös hänen paimenäänensä, johon yhdymme.

Många människor väntar på Guds riket, som om det skulle komma sedan efter tiden. Monet odottavat Jumalan valtakuntaa sellaisena, että se tulisi ajan loputtua.

Och det är sant att då för de som tror här förflyttas till härlighetens Guds rike, himmel. Ja on totta, että ne, jotka täällä ovat uskoneet, heidät siirretään kunnian valtakuntaan, taivaan Jumalan valtakuntaan.

Men det jag vill understryka, det är det att Kristus, hans röst finns. Han finns ännu i dag levande på jorden. Mutta haluan alleviivata sitä, että Kristuksen ääni on edelleen elävä täällä maan päällä.

I Johannes evangeliets femte kapitel så samtalar Jesus där med lagkloka. Johanneksen evankeliumin viidennessä luvussa Jeesus keskustelee lainoppineiden kanssa.

Och han säger såhär ungefär: Att sannerligen den tiden kommer. Ja, den är redan inne, att de döda ska få höra Guds sons röst. Näin suurin piirtein: Että aika on tuleva ja se on jo, että kuolleet saavat kuulla Jumalan Pojan äänen.

Och de som hör den, de ska få evigt liv. Ja ne, jotka kuulevat sen, ne saavat iankaikkisen elämän.

Kanske läser någon människa det här bibelordet och tänker på att det skulle handla om den yttersta domen. Ja ihmiset, jotka lukevat, ehkä ajattelevat, että tässä on kysymys viimeisestä tuomiosta.

Så är det inte, för att då är det ingen längre som kan få göra bättring. Näin ei ole asianlaita, koska silloin ei enää kukaan voi tehdä parannusta.

Utan Jesus talar om den tiden när evangeliet förkunnas av det Heliga Andens ämbete. Däri finns hans röst. Vaan Jeesus puhuu siitä ajasta, jolloin evankeliumia saarnataan Pyhän Hengen viran kautta ja siinä kuuluu hänen äänensä.

Och i detta evangelium så ser också vi Kristi nåderika ansikte. Ja tässä evankeliumissa me myös näemme Kristuksen laupiaat kasvot.

Paulus. Hans personliga historia var ju den att han hade förföljt Guds barn. Paavalin henkilökohtainen historia oli sellainen, että hän oli vainonnut Jumalan lapsia.

Och i den här texten så säger han att han är den ringaste eller minsta bland apostlarna. Ja tässä tekstissä hän sanoo olevansa vähäisin apostoleista.

Det finns något senare brev som jag inte minns på rak arm, men där han säger sig vara den yttersta eller minsta ringaste bland de heliga, det vill säga de troende. Ja jossain toisessa kirjeessä hän sanoo, että hän on se laitimmainen, se vähäisin, se pienin kaikista uskovaisista.

Och sedan när Paulus, ja när Paulus ser slutet. Ja sitten kun Paavali näkee loppunsa.

I de senare fångenskapsbreven så säger han att han är den störste bland syndare. Ja myöhemmissä kirjeissään vankeudesta hän sanoo, että hän on syntisistä suurin.

Broder och syster, du som sitter nu på mötet här och kanske har vandrat länge på denna livets väg. Sinä veli ja sisar, joka istut täällä seuroissa ja olet ehkä pitkäänkin vaeltanut elämän tietä.

Jag antar att du känner samma som Paulus, att utvecklingen går mot ett mer livlöst och ett kallare, stelare hjärta. Olettaisin, että sinä jaat Paavalin kokemuksen, että kehitys menee kohti kylmempää ja elottomampaa sydäntä.

Åtminstone erfar jag saken så. Ainakin minä koen asian niin.

Ibland så säger själva fienden att det skulle kanske vara bättre om man gjorde en resa ut i världen och sedan fick på nytt födas, och då kunde man vara säker på att man var troende på rätt sätt. Ja ehkä joskus sielunvihollinen sanoo, että olisi ehkä paras tehdä maailmanreissu ja sitten tulla parannuksen kautta takaisin Jumalan valtakuntaan, että voisi olla varma, että on oikein uskomassa.

Och den som har gjort en sådan resa till den säger kanske själva fienden, att månne är du riktigt troende när du längtar tillbaka till de grova synder som du då levde i? Ja sellaiselle, joka on saanut parannuksen armon, sielunvihollinen sanoo, että oletkohan sinä oikein uskomassa, kun vielä kaipaat takaisin niihin karkeisiin synteihin, mitä olet tehnyt.

Hur som helst så har vi alla av oss har någon sak som vi våndas med och som själva fienden tröttar ut oss med, tär på våra krafter. Ja meillä kaikilla on joku sellainen kohta, jossa sielunvihollinen meitä ahdistaa ja syö meidän voimiamme.

Och vad är då hjälpen? Vad är det vi behöver för något för att komma vidare? Ja missä on voima? Missä on apu päästäksemme eteenpäin?

Bröder, jag vill påminna er om evangeliet som jag förkunnade och på vars grund ni står, genom vilket ni blir räddade. Veljet, minä tahdon muistuttaa teitä evankeliumista, jossa te seisotte ja jossa te olette myös pelastetut.

Utan detta evangelium så tror jag inte att vi hade kommit hit i dag. Varför skulle vi ha kommit i så fall? Ilman tätä evankeliumia uskon, että me emme olisi tänne tulleet ja miksi me olisimme tulleet?

Det är det viktigaste budskapet vi har att förmedla, att synder och frestelser, allt som tynger, får man tro förlåtet i Jesu namn och blod. Tärkein sanoma, jonka voimme välittää, on se, että synnit ja kiusaukset ovat anteeksi.

Du får åka härifrån glad och frimodig med alla synderna förlåtna. Ja sinä saat lähteä täältä iloisena ja vapaana, kun kaikki synnit ovat anteeksi.

I Jesu namn och blod. Jesu namn och blod, synderna är förlåtna.

Jeesuksen nimessä ja veressä. Kaikki lapset, Jeesuksen nimessä ja veressä, synnit anteeksi. Veli rakas, synnit anteeksi Jeesuksen nimessä ja veressä. Kaikki synnit ja matkan virheet ja puutteet ovat anteeksi Jeesuksen nimessä ja veressä.

De fattigas och barnens enkla och simpla evangelium. Se on tämä köyhien ja lasten yksinkertainen evankeliumi.

Och det fanns en hänvisning här till Romarbrevets första kapitel, versen femton och sexton, där Paulus säger de här välbekanta orden. Ja tässä on viittaus Roomalaiskirjeeseen, jossa Paavali lausuu nämä tunnetut sanat.

Att Guds evangelium eller evangeliumet är Guds kraft till salighet för var och en som tror. Että evankeliumi on Jumalan voima autuuteen itse kullekin uskovaiselle.

I Jesu namn och blod. Alla synderna förlåtna. Amen. Jeesuksen nimessä ja veressä ovat kaikki synnit anteeksi. Aamen.

Vi stillar oss i en avslutande bön. Ja sitten hiljennymme päätösrukoukseen.

Käre himmelske Fader, vi vill tacka för denna stund. Vi har fått stanna in, stanna upp inför ditt ord. Rakas Taivaallinen Isä, me tahdomme kiittää tästä hetkestä, jolloin olemme saaneet pysähtyä sinun sanasi äärelle.

Välsigna det talade ordet till din församlings uppbyggelse. Siunaa puhutut sanat sinun valtakuntasi rakennukseksi.

Och att de skulle bli till ditt namns pris och lov. Ja sinun nimeesi, kiitokseksi ja kunniaksi.

Fader, välsigna vår mässa och vår gudstjänst senare i kväll. Isä, siunaa messumme ja jumalanpalveluksemme myöhemmin illalla.

Stärk oss alla och kalla än de som står utanför nåden till vi, din käre Sons rike. Ja vahvista meitä ja kutsu vielä ulkona olevia rakkaan Poikasi valtakuntaan.

Detta ber vi om i din Sons namn. Amen. Tätä me pyydämme sinun Poikasi nimessä. Aamen.