Se Seurapuhe Taalainmaan RY:llä 16.11.2014

I Faderns och Sonens och den helige Andens namn. Amen.

Vi inleder dagens sammankomst med gemensam tacksägelse och bön.

Käre himmelske Fader, när vi i dag samlas inför ditt ansikte vill vi tacka dig för alla de gåvor du så rikligen har gett oss. Vi tackar för denna lite gråa höstdag, men då du låter nådesolen lysa. Vi tackar dig för att vi inom oss får bära namnet, att vi är dina barn, Guds barn. Och vi tackar dig för att du genom Jesus har öppnat vägen för oss till dig i himlen.

Vi ber, käre Far, att du skulle öppna ditt ord efter din vilja, så att våra själar skulle bli närda med ditt ord. Och vi ber vidare, så som din Son har lärt oss:

Fader vår, som är i himmelen, helgat vare ditt namn. Tillkomme ditt rike. Ske din vilja, så som i himmelen, så ock på jorden. Vårt dagliga bröd, giv oss i dag, och förlåt oss våra skulder, så som ock vi förlåta dem oss skyldiga äro. Och inled oss icke i frestelse, utan fräls oss ifrån ondo. Ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet. Amen.

Som predikotext och för gemensam betraktelse tänkte jag läsa ett stycke Guds ord ur Apostlagärningarnas sextonde kapitel, verserna tjugofem till och med trettiofyra. Och orden lyder i Jesu namn som följer.

Det verkar som att tolkningsutrustningen inte riktigt är i balans än, eller i funktion. Fungerar det nu?

Vid midnatt höll Paulus och Silas bön och sjöng lovsånger till Gud, och de andra fångarna hörde på. Plötsligt kom ett kraftigt jordskalv så att fängelset skakades i sina grundvalar. I detsamma sprang alla dörrar upp och bojorna föll av dem alla. Fångvaktaren vaknade och när han fick se att dörrarna i fängelset stod öppna, drog han sitt svärd för att ta sitt liv, eftersom han trodde att fångarna hade rymt.

Men Paulus ropade högt: ”Gör dig inget illa, vi är kvar allihop.” Då bad fångvaktaren om ljus och sprang in och kastade sig skräckslagen ner inför Paulus och Silas. Sen förde han ut dem och frågade dem: ”Vad ska jag göra för att räddas?”

De svarade: ”Tro på Herren Jesus, så ska du bli räddad, du och din familj.” Och de förkunnade ordet om Herren för honom och alla i hans hus.

Fångvaktaren tog genast hand om dem mitt i natten och tvättade såren efter piskrappen. Sen döptes han själv med hela sin familj. Han tog dem med upp i sin bostad och lät duka ett bord, och han och hela hans hushåll visade stor glädje över att ha kommit till tro på Gud. Amen.

Jag tänkte att vi i dag skulle följa Paulus på en predikoresa som skedde för ungefär två tusen år sedan. Jag tänker mig att ni alla vet vem Paulus var. Kanske ni barn också kommer ihåg Paulus, som vi så många gånger har talat om här på mötena, säkert också i bibelklassen och på söndagsskolan.

Paulus, han hade blivit omvänd, fått bättringens nåd. Han hade varit en farisé och blivit omvänd och var nu ett redskap i Guds rikes arbete. Han utförde många resor. Det var långa och tuffa resor. De tre resorna som finns skildrade i Apostlagärningarna är hans första, andra och tredje missionsresa.

Jesus, när han inledde sitt arbete i Galileen efter att Johannes Döparen hade blivit fängslad, så säger han ungefär så här: att himmelriket, eller Guds rike, har kommit nära; omvänd er och gör bättring. Den här uppgiften gav han till sina egna också, liksom vi också i dag har velat följa denna Guds och Jesu uppmaning att predika om omvändelse: gör bättring, tro evangelium.

Paulus, han var en apostel. Ordet apostel är grekiska och det betyder budbärare. Apostlarna bar budet om Jesus Kristus under sina resor. Aposteln Paulus, han gjorde dessa tre missionsresor, och det var inga lätta resor han gjorde. Han och de andra apostlarna fick utstå mycket bekymmer. Det var väldigt hårda resor.

De till och med blev pryglade så hårt att det berättas att när Paulus var under sin första missionsresa, bland annat i Lystra, där han var med Barnabas, så berättas det att han blev så hårt slagen att man trodde att han till och med hade avlidit.

Det var inga lätta resor, men jag tänker mig att under dessa resor så fick de här bröderna uppleva både med- och motgång. Också mycket medgång, då Gud välsignade arbetet, att det föddes nya församlingar runt omkring i Mindre Asien också, även på den europeiska sidan, den som vår text handlar om.

Hans första resa genomför han med Barnabas. Den resan tog de ifrån Antiokien, där de... Man kan säga att Paulus hade lite av en bas, till Cypern, in på Mindre Asiens sida och senare tillbaka till Antiokien.

Men den andra resan som han genomför, han skickades i väg tillsammans med broder Silas, Silvanus. Apostlarna färdades till fots, eller som vi brukar säga, med apostlahästarna. Han och Silas, Silvanus, bar sig vägen mot Mindre Asien och de tog sig vidare mot Lystra, en stad där uppe i Mindre Asien. I Lystra så fick de med sig broder Timoteus, som blev en väldigt nära arbetskamrat i Guds rikes arbete med Paulus.

Och så förde resan och färden vidare igenom Mindre Asien. Det berättas i Bibeln hur Anden uppmanade dem att skynda sig igenom Mindre Asien, och de kommer vidare till Troas, en liten hamnstad där de stannar.

Och under en natt i den här hamnstaden i Troas så berättas det i Bibeln hur Paulus i en dröm om natten hör en man ifrån Makedonien som uppmanar dem att bege sig till Makedonien snarast. Och de här bröderna är lydiga den här uppmaningen, så att de beger sig vidare mot Makedonien.

I vår text, och lite före vår text, berättas det om vad som händer där i Filippi, den första staden de kommer till i Makedonien. Om hur de beger sig till en plats under sabbaten, precis som de brukade göra under sina resor, att de predikade på olika platser där man brukade samlas kring Guds ord. De samlades på torg och ofta i synagogerna för att predika om bättring och omvändelse.

Och så gör de också när de, precis före vår text, kommer till Makedonien och Filippi, enligt den uppmaning Paulus hade fått i drömmen.

Det berättas här att de gick ut genom stadsporten och ner till en flod där de trodde att det skulle finnas ett böneställe, att de satte sig där. Några kvinnor hade samlats, och en av dem hette Lydia. Hon var purpurförsäljerska, och det berättas i Bibeln hur Lydia fick omvända sig och hur Lydia fick komma in i Guds rike.

Men det berättas vidare om händelserna i Filippi, hur de, när de fortsatte att samlas och komma till det här bönestället, hur de mötte en slavflicka som hade en spådomsande i sig och som skaffade sina ägare goda inkomster genom att spå. Att hon följde efter Paulus och oss andra och ropade: ”De här männen står i den Högste Gudens tjänst och förkunnar vägen till frälsning för er.” Att så höll hon på under flera dagar tills Paulus förlorade tålamodet. Även Paulus var en människa, kan vi se.

Och han vände sig om och sa till anden: ”Jag befaller dig i Jesu Kristi namn att fara ut ur henne.” Och i samma ögonblick for anden ut ur den här kvinnan.

Och när hennes ägare såg att hoppet om fortsatt förtjänst hade farit sin väg, tog de fast Paulus och Silas och släpade dem till torget och stadens myndigheter. Den här slavflickan hade bringat inkomster till de här ägarna, och detta kunde de inte acceptera. Så att de släpade Paulus och Silas till torget och förde dem till romerska domare och sade att: ”De här männen stör lugnet i vår stad. De är judar och de talar för seder och bruk som inte är tillåtet för oss som romerska medborgare att anta och följa”, berättar Bibeln.

Och vidare så berättas det hur folket då tog parti med dem och domarna. De slet kläderna av dem och befallde dem att de skulle pryglas. Ännu en gång så möter de här bröderna människor som inte vill ta emot Guds rike, människor som ville strida emot dem, och de slet av kläderna och man pryglar dem.

Och sen berättar Bibeln vidare att man gav dem många rapp och satte dem sedan i fängelse. Och att fångvaktaren fick order att hålla dem i säkert förvar, och för den skull lät han dem sitta i det innersta fängelserummet och låste fast deras ben i stocken.

Så här kunde det hända. Nu hade bröderna Paulus och Silas... Jag vet inte var Timoteus hade tagit vägen. Han var ju med ofta och hjälpte till. Vi minns ju att han hade följt med ifrån Lystra. Men jag tänker mig att Timoteus, han hade andra uppgifter.

Och de här bröderna, de hamnar nu i fängelse på grund av att de bekände sin tro, på grund av att de predikade bättring och syndernas förlåtelse. Så hårt har det varit tidvis.

I dag får vi som Guds barn glädjas över att det samhälle vi lever i är ett fritt samhälle, ett samhälle där vi får samlas och predika bättring och syndernas förlåtelse. Ett samhälle som är öppet och fritt för oss alla att verka och leva i. Så har det inte alltid varit. Och det här är också en anledning till stort tack för oss som har samlats här i dag.

Men Bibeln berättar, och här kommer vi nu till vår text, hur det vid midnatt var så att Paulus och Silas, de var i bön och sjöng lovsånger till Gud, och de andra fångarna hörde på.

Kan ni tänka er att de här bröderna som hade blivit hanterade så hårt, var satta i fängelse, ändå var tacksamma för någonting? Vad var det de var så tacksamma för? Jag tänker mig att de hade ett gott samvete, de hade synderna förlåtna och de visste: vad som än händer, så får vi en gång komma till ärans himmel. Det var inte någon fara på färde i den meningen, även om det var väldigt hårt.

Och jag tänker mig också att under sådana här tider så kan vi se i Bibeln hur Gud har stärkt de sina, att när motståndet har varit större, så har Gud också gett krafter att orka och stå emot. Och så var det med de här kära bröderna.

Så att även om de var längst in i fängelset och man hade låst fast deras ben i stocken, så var de i bön och de sjöng lovsången till Herren Gud. Visst är det ett underbart stycke i Bibeln? Att trots allt så orkade och ville de här kära bröderna Paulus och Silas sjunga lovsången till Herren Gud.

Och sen berättar Bibeln vidare att plötsligt kom ett kraftigt jordskalv så att fängelset skakades i sina grundvalar. I detsamma sprang alla dörrar upp och bojorna föll av dem alla.

Fångvaktaren vaknade och när han fick se att dörrarna i fängelset stod öppna, drog han sitt svärd för att ta sitt liv, eftersom han trodde att fångarna hade rymt.

Helt plötsligt så skakades marken i sina grundvalar, och i detsamma sprang dörrarna upp och bojorna föll av dem alla. Jag tänker mig så här: visst, bojorna föll av och de blev fria. Men det här jordskalvet som fick till stånd allt detta, så att allt skakades i sina grundvalar...

Så tänkte jag mig också att även den här fångvaktaren, så förutom att marken skakade på grund av jordskalvet, så skakades den här fångvaktaren i sitt hjärta. Att fångvaktaren känner och upptäcker: dels har han sovit i sin vakt, att om han nu åker dit på grund av att han sovit i sin vakt, så går det inte så väl med honom. Förmodligen skulle han ha mist sitt liv.

Men jag tänker mig också att här finns en bild av hur Gud också väcker en människa som är utanför Guds rike. Hur Gud, genom sin lag, sin krävande lag, vars uppgift är att driva en människa till evangeliets närhet, till Guds rike. Hur den här fångvaktaren i sitt hjärta också skakades i sina grundvalar. Hur hjärtat... han blir förskräckt och han tänker: Vad ska jag nu göra?

Jag tänker på det här stället också, om hur en annan för oss så bekant människa ifrån Bibeln, kung David... Ni minns hur kung David, han föll i väldigt allvarliga synder och han dels såg till att en man blev mördad, men också föll i äktenskapsbrott, i hor, tillsammans med den här mannens hustru. Och hur han på grund av dessa allvarliga överträdelser hamnar utanför Guds rike.

Ni minns hur David tog det här så väldigt, väldigt hårt. Att det berättas i en av Davids psalmer att: ”Så länge jag teg, tynade jag bort. Jag jämrade mig i dagen lång. Dag och natt låg din hand tung på mig. Jag blev som en åker i sommarens torka.” Och så berättar han i sin psalm: ”Då erkände jag min synd för dig. Jag dolde inte min skuld. Jag sade: Jag vill bekänna.”

Det här är lagens första uppgift. Det är lagens uppgift att väcka en människa ifrån synden. Och det är också det första steget i evangeliet, eller i bättringen, i omvändelsen, att en människa blir väckt av Gud. Och detta tänker jag mig hände med den här fångvaktaren.

Och det berättas vidare hur den här fångvaktaren, när han vaknade och när han fick se att dörrarna i fängelset stod öppna, att han drog sitt svärd för att ta sitt liv. Så förskräckt blev den här stackarn.

Men Paulus ropade högt: ”Gör dig inget illa, vi är kvar allihop.”

Kan ni tänka er att de här bröderna, de var kvar? Och jag tänker mig: när vi är kvar allihop, så var alla fångarna kvar i fängelset. De här bröderna, de ville inte ta rättvisan i sin egen hand och fly i väg. Det fanns också en mening med allt detta som hände.

Så att Paulus, han ropar: ”Gör dig inget illa, vi är kvar allihop.”

Och jag tänker mig också att i detta kan vi se det andra som är så betydelsefullt för att en människa ska kunna göra bättring, för att man ska kunna omvända sig. Att när Paulus säger att vi är kvar allihop, så betyder det dels att de här fångarna är kvar i fängelset, men det betyder också att där fanns Guds rike på plats. Att för att en människa ska kunna omvända sig, för att man ska kunna komma in i Guds rike, så behövs det också att någon förkunnar syndernas förlåtelse, så som vi har lärt oss i Guds rike.

Ni minns hur Jesus, något före händelserna vi läste i texten, hade blivit korsfäst. Hur han hade stigit upp ifrån de döda och hur han efter det träffade de sina vid några tillfällen, bland annat bakom stängda dörrar i Jerusalem. Och hur han där en gång, när han träffade dem, sa: ”Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig, sänder jag er.” Sen andades han på dem och sade: ”Ta emot den helige Ande. Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder, så är han bunden.”

Och så här tror vi i Guds rike att Jesus har gett de sina ämbetet, uppgiften att förlåta synder. Att vi, liksom apostlarna också, vill förkunna syndernas förlåtelse för människor som vill komma in i Guds rike.

Och precis som vi säger också i trosbekännelsens sista stycke: att vi tror på den helige Ande, en helig allmännelig kyrka, de heligas samfund, syndernas förlåtelse.

Att det här samfundet, det finns på jorden. Att för att en människa ska kunna komma in i Guds rike så behöver man finna Guds rike på jorden. Man behöver finna en troende människa som kan förkunna syndernas förlåtelse.

Och i den här meningen så tänker jag mig att det var så viktigt att Paulus ropade: ”Gör dig inget illa, vi är kvar allihop.” Där fanns Guds rike i det här fängelset. Det fanns en mening med allt som hände.

Det är ingen händelse heller i dag att vi har samlats till det här mötet. Gud har en mening med allt, men särskilt det här mötet i det här fängelset: där fanns en mening, där fanns Guds rike på plats.

Och sen berättar Bibeln att då bad fångvaktaren om ljus och sprang in och kastade sig skräckslagen ner inför Paulus och Silas. Sen förde han ut dem och frågade dem: ”Vad ska jag göra för att räddas?”

Han kände och han såg att han saknade någonting. Han kände och han såg att det fanns ingen annan utväg. Han kände och han såg att där i fängelset fanns Guds rike. Så han frågar de här männen: ”Vad ska jag göra för att räddas?”

Det är en fråga vi vill att människor ska ställa sig i dag, att man söker Guds rike och man frågar: Vad ska jag göra för att komma in i Guds rike? Vad ska jag göra för att räddas så att det går mig väl?

Vi vet att det finns många människor som kanske söker efter någonting, som söker på fel plats. Men vi tror också att, liksom Bibeln så försäkrar, att den som söker ska finna; att om man söker efter Guds rike så kan det ske så som det gjorde i vår text.

Vad ska jag göra för att räddas? Det finns många slags undervisningar i den här världen om hur man kommer in i Guds rike. Men hur lär Bibeln om detta? Människor undervisar att det sker genom bönen, på tu man hand, i samtal med Gud. Eller att det är en process, att man utvecklas till att bli kristen. Någon kanske säger att man har sett en syn, att någon ängel har uppenbarat sig för mig, eller att man har sett någon annan syn, och man därigenom har funnit Gud.

Och det finns säkert många sätt att berätta, det finns många undervisningar om detta, men på vilket sätt lär Gud om detta? Jag tänker mig att det är så som vi undervisar i Guds rike: för att man ska komma in i Guds rike så behöver man tro evangelium, tro sina synder förlåtna, för att räddas.

Bibeln berättar om olika händelser där människor har fått finna Guds rike. Jag tänker mig den här kung David, som vi tidigare mindes, hur han, när han kände så här att synderna tyngde honom så hårt att lagen krävde honom, och hur han fick besök av profeten Natan, som förkunnade syndernas förlåtelse för honom.

Hur Paulus själv... och det berättas här i Apostlagärningarnas tionde, eller åttonde kapitel tror jag det är... hur Paulus själv är på väg för att tillfångata Guds barn i Damaskus. Hur han på vägen till Damaskus i en syn får se Herren Jesus Kristus. Men inte under vägen fick han syndernas förlåtelse, utan där i Damaskus så uppmanade man honom att bege sig till Raka gatan.

Där bad han i tre dagar och tre nätter. Hur Ananias, en apostel, kom till honom, trots att han var rädd att möta den här mannen som hade ett så förskräckligt dåligt rykte. Kom till honom, lade händerna på honom och välsignade syndernas förlåtelse. Och när han välsignade honom så föll det liksom fjäll ifrån hans ögon, och vi minns att Paulus fick synen tillbaka. Han fick komma in i Guds rike.

Vi minns också hovmannen ifrån Etiopien, hur han begav sig till Jerusalem för att be och söka efter Gud. Inte heller han hittade Gud där i Jerusalem, men på vägen tillbaka så var det en apostel, Filippos, som han mötte, som förkunnade syndernas förlåtelse för honom.

Men i Apostlagärningarna finns också berättelsen om Cornelius, hur Petrus förkunnade för honom och för hans familj och de som hade samlats i Cornelius, den här härhövitsmannens, hem, hur han förkunnade om Jesus och syndernas förlåtelse där hemma hos honom. Och om hur det under hans predikan skedde så att den helige Ande föll över dem och hur de fick döpas därefter.

Så här berättar Bibeln om många olika sätt, om hur människor har kunnat finna, hur människor har kunnat komma in i Guds rike.

Jag minns själv för en händelse för några månader sedan, hur jag tillsammans med två amerikanska bröder var på missionsresa i Togo i Västafrika. Att vi besökte en by vid namn Danisobegan, en by långt inne i landet Togo.

Hur jag hade varit där tidigare i den här byn, och vi hade haft möten där i den här byhövdingens hus. Och den här byhövdingen hade fått bättringens nåd bara ett år innan mitt första besök där. Om hur han hade velat samla Guds barn till möte. Det var endast två troende i den här byn, i hans lilla anspråkslösa hus.

Men den här gången, när vi kom till den här byn, nu under mars månad i år, så berättade den här byhövdingen för oss att: vi har tidigare samlats här i mitt hus, men nu vill jag att vi ska bege oss i väg till en samlingsplats mitt i byn. Det var en by bestående av några hundra invånare. Hur vi skulle bege oss till en samlingsplats mitt i byn, under ett träd, och att han dit hade kallat på övriga byinvånare också.

Och vi gjorde så. Vi gick de här fyra, femhundra metrarna till den här samlingsplatsen och samlades väldigt vackert under solskenet mitt i byn. Till en början var det ett tjugo-, trettiotal som kom till mötet. Men under tiden vi var där, kanske runt en timme eller så, så kom det fler och fler och fler till platsen. Och det var väl en femtio-, sextio personer där mot slutet.

Där berättade den här byhövdingen för de här byinvånarna att: jag har själv hittat frid. Och våra afrikanska bröder som vi hade med oss, de berättade om hur de hade hittat Guds rike.

Så att när vi hade samtalat ett bra tag så var det en äldre herre som tog till orde och han sa ungefär de här orden: att... jag har hört vad ni har berättat, att jag förstår att ni, ni tror precis i enlighet med Bibeln.

Och sen sa han så här: besökelsetiden har nu kommit till vår by.

Kan ni tänka er att han visste och han kände att Guds rike, att besökelsetiden hade kommit till deras by? Och detta resulterade i att inte bara den här gamla mannen, som jag sedan fick höra senare... han hade varit en motståndare till att vi skulle komma dit under längre tid, men som hade till slut accepterat att vi kommer dit... så han fick bättringens nåd där, och inte bara han.

Det var nästan hela församlingen där som var samlad, en fyrtio-, femtio personer, som vi fick välsigna en efter en. Precis på samma sätt som Bibeln undervisar. Precis på samma sätt som Bibeln berättar också i vår berättelse. En efter en, barn och kvinnor, kom fram till oss. Vi fick lägga händerna på dem och välsigna med det högsta evangeliet, syndernas förlåtelse.

Det var ett under som man ibland får uppleva på de här resorna. Det är besökelsetid där i den här byn. Det är sökelsetid där nere i Afrika.

Vad ska jag göra för att bli räddad? frågar den här fångvaktaren Paulus och Silas, och de svarar honom: ”Tro på Herren Jesus, så ska du bli räddad, du och din familj.” Och de förkunnade ordet om Herren för honom och alla i hans hus, berättar Bibeln.

Precis på samma sätt som vi tror i dag, så förkunnade de ordet för den här fångvaktaren och för hans familj.

Och sen ser vi också hur den här tron, som han har fått emotta, också bär god frukt. Så att fångvaktaren tog genast hand om dem mitt i natten och han tvättade såren efter piskrappen. Sen döptes han själv med hela sin familj. Han tog dem med upp till sin bostad och lät duka ett bord, och han och hela hans hushåll visade stor glädje över att ha kommit till tro på Gud.

Så här fick det ske för den här fångvaktaren och hans familjs del, att de fick finna Guds rike, fick komma in i Guds rike och fick glädjas tillsammans med bröderna där.

Det är den bönen vi har också i dag, kära Guds barn. När vi anordnar våra möten, när vi genomför våra missionsresor, så är vår bön också att, om Gud så vill, att någon som finns där skulle orka, skulle vilja ta emot välsignelsen, skulle få liv, få komma in i Guds rike.

Paulus och Silas missionsresa fortsatte vidare bort från Filippi, till Berea, till Aten och andra platser. Och han gjorde också en tredje missionsresa. Den här gången så var inte Silas med på den tredje missionsresan.

Men när han återvänder senare till Jerusalem ifrån sin tredje missionsresa, så minns vi vad som hände med Paulus. Han blir tillfångatagen och fängslad själv ännu en gång. Han är fängslad i Caesarea under två års tid, varpå han genomför den långa resan över havet till Rom.

I Rom är han fängslad under sista tiden av sitt liv, den här kära aposteln. Ni minns att han skrev väldigt många vackra brev därifrån. Han skickar också ett brev till den här församlingen i Filippi, som fick sin födsel under hans andra missionsresa dit. Han skickade brevet till de här kära troende, Guds barn, i Filippi. Där fanns kanske fångvaktaren som mottagare. Där fanns kanske fångvaktarens familj och purpurförsäljerskan Lydia och andra Guds barn.

I ett väldigt vackert brev, fyllt av kärlek, skriver han till de här troende i Filippi: Ty för mig är livet Kristus och döden en vinning.

Visst är det vackra ord? Är det inte så också för oss, kära Guds barn, i dag, att för oss är livet Kristus? Och vi räds inte döden. Den här fångvaktaren behövde inte heller vara rädd för döden längre. Vi räds inte heller döden. För oss är livet Kristus, och vi vet att döden är en seger.

Vi har fått komma in i himmelriket och det eviga livets del redan här på jorden. Och den andra döden, så som Bibeln berättar, har ingen makt över oss, utan den dagen då vi får bege oss vidare ifrån detta liv får vi komma till härlighetens himmel, en tid eller någonting som har en början men inte ett slut.

Det är dit vi alla är på väg och på vandring.

Och jag vill avslutningsvis säga till er, kära bröder och systrar, kära mötesgäster, att var vid gott mod: du får tro dina synder förlåtna, i Jesu namn och dyrbara försoningsblod. Alla synder är förlåtna i Jesu namn och blod.

Det här eviga evangeliet som är Guds kraft till var och en som tror, det har samma kraft också i dag. Det har kraften att förflytta en människa ifrån dödens rike till evigheten, till det eviga himmelriket.

Kommande veckas program:

Onsdag 19/11: möte och barntimma här på Fridsföreningen klockan 18.30.

Lördag 22/11: julbasar här på Fridsföreningen klockan 15.00.

Söndag 23/11: möte här på Fridsföreningen klockan 15.00.

Ensi viikon ohjelmat:

Keskiviikkona 19.11. keskiviikkoseurat ja päiväkerho täällä Rauhanyhdistyksellä.

Lauantaina 22.11. joulumyyjäiset kello 15.00 Rauhanyhdistyksellä.

Sunnuntaina 23.11. seurat täällä Rauhanyhdistyksellä kello 15.00.

Jag ska läsa en lapp om julbasaren.

Julbasar lördagen 22/11 klockan 15.00. Här skapar vi julkänslan. Till försäljning finns julmat, bakverk, lotter med mera. Fina vinster, bland annat stugweekend, presentkort och mycket annat fint.

Vi ber om gåvor till försäljning samt god uppslutning. Ta på dig tomteluva, så är du med på utlottning av pepparkakshus.

Julstämningen börjar vid entrén, så kom i tid!

Joulumyyjäiset lauantaina alkaa kello 15.00, 22.11. Nyt luodaan joulutunnelma. Myytävänä jouluruokia, leivonnaisia, arpoja, muun muassa hienoja voittoja: mökkiviikonloppu, lahjakortteja ja muuta mukavaa.

Toivomme lahjoituksia pöytämyyntiin ja runsasta osanottoa. Tonttulakki päässä osallistut piparkakkutalon arvontaan. Tervetuloa ja ole ajoissa. Tunnelma alkaa jo ulko-ovelta, toivoo myyjäisryhmä.