Se Predikan I Dalarnas Fridsförening 06.04.2014

I faderns och sonens och i den helige Andes namn. Amen.

Vi tackar för denna vackra vårdag som du gett oss. Vi tackar dig, kära himmelske Fader, för den största gåvan vi som människor kan ha och äga: att vi får bära ditt barns namn i våra hjärtan. Kära himmelske Fader, vi tackar dig för ditt rike som du nedsänkte till jorden, för alla ledsagare som du gett oss på vägen mot himlen.

Vårt största tack idag, kära himmelske Fader, vill vi ge för din son, Herren Jesus Kristus, genom vars offerdöd du öppnade vägen för oss till dig i himlen. Vi ber, kära Far, att du skulle öppna ditt ord efter din vilja, så att vi dina barn skulle få bli stärkta i vår tro, och att om någon som ännu är utanför lyssnar också skulle finna vägen in i ditt rike. Men att allt detta skulle få ske ditt namn och pris till ära.

Vi ber så som din son har lärt oss: Fader vår som är i himmelen, helgat vare ditt namn. Tillkom med ditt rike. Ske din vilja så som i himmelen så ock på jorden. Vårt dagliga bröd giv oss idag, och förlåt oss våra skulder så som vi förlåta dem oss skyldiga äro. Och inled oss icke i frestelse utan fräls oss ifrån ondo. Till riket är ditt och makten och härligheten i evighet. Amen.

I Jesu namn ber jag att få läsa ett stycke Guds ord ur den första Petrusbrevets andra kapitel, verserna 1 till och med 3: Lägg därför bort all slags ondska, falskhet och förställning, avund och förtal. Som nyfödda barn ska ni längta efter den rena andliga mjölken för att växa genom den och bli räddade. Ni har ju fått smaka Herrens godhet. Amen.

Alldeles till en början vill jag komma med hälsningar ifrån Afrika. Som ni vet så var jag där i Togo och Ghana och jag kom hem i måndags. Gud välsignade resan riktligen. Det är ett under att få uppleva och se hur Guds barn har en så nära gemenskap med varandra, så långt borta, trots att vi lever så långt borta ifrån varandra. På många, många sätt välsignade Gud vår resa. Vi vill tacka honom för allt detta.

Hälsningar ifrån broder Nikolas och Emanuel. De båda har varit här och gästat oss. De bad alldeles särskilt att komma med hälsningar, men också hälsningar ifrån många, många troende där nere. Vi besökte många platser. Vi reste runt i Togo och vi reste runt också i Ghana, varav då kan nämnas båda huvudstäderna Akra och Lomé. Så varma hälsningar därifrån.

Också hälsningar ifrån bröderna John Stuvart och John Blomqvist, som båda är från Amerika. Och vi reste där tillsammans, vi tre tillsammans med dem, plus några bröder från Afrika naturligtvis. Så också varma hälsningar från dessa bröder till er alla.

Och jag vill också till en början fråga, kära bröder och systrar: Jag kom i många tvivel till den här platsen och känner mig så syndig. Om jag får tro allt detta förlåtet, vill jag tro tillsammans med er.

Texten vi läste var ur Petrus brev. Petrus hade skickat detta brev till de troende i Mindre Asien, till olika platser, till de troende som hade fått bättringens nåd och kommit in i Guds rike, som bodde i Guds rike. Brevet är ungefär 2000 år gammalt, men jag tänker så här att fastän brevet var riktat till de troende i Mindre Asien för 2000 år sedan, så är det också likväl riktat till oss, vi som har samlats till möte här i Dalarnas fritidsförening idag och också de som lyssnar eventuellt via internet. Då orden är uppskrivna i Bibeln, så är de också ämnade för oss, vi denna dags troende, för att vi skulle lära och få kraft i Guds ord, liksom de också fick på sin tid.

Brevet skriver själv Petrus att han skickade från Babylon, vilket jag läste om att förmodligen så har han skrivit brevet från Rom. Anledningen till att han använde ordet Babylon är att de troende var under svåra förföljelser under kejsaren Neros tid.

Men när vi läser det första versen i vår text, så berättar den om att lägg därför bort allt slags ondska, falskhet och förställning, avund och förtal. Och då tänker jag så här: Tänk er att detta brev var riktat till Guds barn i den tiden. Lät de här egenskaperna som en troendes barns egenskaper: ondska, förtal och avund och så vidare. Jag tänker mig att många tillsammans med er, tillsammans med mig, känner igen sig i detta, hur vi vandrar tudelade, hur vi har det här köttet och blodet, köttet som aldrig har gjort bättring och som fortfarande så lätt faller i synd och som lockar oss till så mycket synd, saker som vi inte vill göra men vi ändå faller i.

Den kristna läran undervisar för oss så här ungefär: att den kristne får i trons kant uppleva Guds frid och glädje, men även tros svaghet, frestelser och ångest. Gud leder sina egna på korsets smala väg. Med lidanden vill han pröva deras tro, bevara dem i ödmjukhet och dra dem allt närmare, till allt närmare gemenskap med sig själv.

Vi är ju, vi Guds barn, tudelade. Å ena sidan så har vi den heliga Anden och själen inom oss, som är Gud själv, en del av den treeniga Guden. När vi har kommit in i Guds rike, så har vi också den heliga Anden i oss. Men samtidigt så har vi det här köttet och blodet som aldrig har gjort bättring. Och trots att vi verkligen vill och känner att vi vill vara troende och vi känner en stor glädje i att få vara Guds barn och bo i Guds rike, så samtidigt så har vi köttet som aldrig har gjort bättring.

Paulus skriver att det goda som jag vill göra gör jag inte, men det onda som jag inte vill göra gör jag ändå. Inte jag utan synden som bor i mig. Och jag tänker själv ofta för egen del: varför gör jag saker som jag inte vill göra? Varför säger jag saker till mina nära och kära som jag efteråt så många gånger ångrar? Varför är det så svårt ofta att vara troende?

Jag tänker mig att vi har det här köttet och blodet som också är en del av den treeniga Guden, fienden som aldrig har gjort bättring. Den här kampen mellan det goda och onda pågår alltjämt och så nära oss själva som inom oss.

Men texten vi läste fortsätter att vi som nyfödda barn ska längta efter den rena andliga mjölken för att växa genom den och bli räddade. Texten berättar att vi ska längta efter den rena andliga mjölken som ett nyfött barn. Visst är det en vacker bild som Petrus i sitt brev här beskriver för oss, att vi liksom små barn ska längta, som nyfödda barn ska längta efter den andliga mjölken.

Vi vet att små barn är så väldigt beroende av sin mamma och att de verkligen längtar efter den mjölken de får via mamma, så att de kan leva och växa. Och det är den bilden som Petrus tar upp framför oss. Han skriver detta brev till de troende, men vilken är denna moder som ger den här mjölken? Är det inte vår moder, Guds rike här på jorden? Ingen annanstans i världen finns den rena andliga mjölken som Petrus här talar om.

Den rena andliga mjölken är evangeliet, det goda budskapet om Herren Jesus Kristus. Jesus säger själv så här: Jag är livets bröd. Den som kommer till mig ska aldrig hungra, och den som tror på mig ska aldrig någonsin törsta.

När Jesus uttalade de här orden så hade han en tid före detta utfört bespisningsundret. Han hade med två fiskar och fem bröd, tror jag det var, gett mat till femtusen män och därutöver kvinnor och barn. Det var många som följde Jesus, men när Jesus senare uttalar dessa orden till de som följde honom, för många som följde honom gjorde det också med den förhoppningen att de skulle få ett timligt gott bröd att äta och framgångar, att Jesus skulle bli en timlig konung för dem i Israel.

Men när Jesus uttalar dessa orden för dem att jag är livets bröd, att den som kommer till mig ska aldrig hungra eller den som tror på mig ska aldrig känna törst, efter detta var det många, många som lämnade Jesus. Men vi Guds barn, liksom Guds barn av den tiden, lärjungarna, ville följa Jesus ändå.

Jesus frågade: Ska inte ni också gå iväg? Och Petrus svarar: Vart skulle vi gå? Hos dig finns det levande ordet. Levande Guds ord är det inte så också som vi känner, kära bröder och systrar, idag? Vi som har samlats här, vart skulle vi gå? Vad någonting i världen kan vara viktigare för oss än att vi får vara Guds barn och bo i Guds rike här på jorden? Ingen annanstans kan vi få den här rena andliga mjölken, evangeliet, det goda budskapet om Herren Jesus Kristus. Ingen annanstans än i Guds rike som är vår moder här på jorden.

Visst är det tryggt att vara Guds barn och veta att vi har den näring vi behöver i Guds rike för att kunna vandra på vägen mot himlen, till vårt eviga hem, tillsammans där vi får bo tillsammans med Gud och änglarna och alla troende i evig tid.

Evangeliet är det goda budskapet om Herren Jesus Kristus, men kärnan i evangeliet är syndernas förlåtelse, som också är så viktig för oss, kära bröder och systrar, att vi var dag och var stund får tro våra synder förlåtna.

Vi som så ofta faller, vi som så ofta känner oss misslyckade, att vi får tro alla våra synder förlåtna i Jesu namn och dyrbara försoningsblod. Också där hemma tillsammans i familjen, mor och far och tillsammans med barnen får fråga efter syndernas förlåtelse. Vi får predika syndernas förlåtelse till varandra och få styrka på vägen mot himlen.

Jag var en gång, nu är det ganska många år sedan, på ett läger i Finland där berättade en numera dåltroende man om en tid i sitt liv då han kom bort ifrån Guds rike. Han nekade sin tro. Han var en ung familjefar med några barn där hemma och han berättade om sitt eget liv som icke troende i den familjen tillsammans med troende hustru och barn.

Han berättade för oss på det här lägret att på kvällen när det var dags att gå och läsa aftonbönen för barnen, och han visste att tidigare hade han blivit välsignad och fått välsigna sina barn, så berättade han för oss på lägret att barnen som bodde på övervåningen i huset, när han gick för trapporna upp till andra våningen, så tänkte han ofta när han inte var troende att hur underbart det hade varit att få bli välsignad av dessa små, hur fint det hade varit där hemma att få välsigna dessa små barn när det är dags att gå och lägga sig för natten.

De här små barnen med sin tro hade predikat till den här mannen varje gång det var dags att natta de små, så kände han: Jag hade så gärna vilja få bli välsignad av de här små barnen. Visst är det underbart?

Vi som har små barn där hemma, troende små barn, vi som har en äkta häls, som är Guds barn och troende, att vi har varandra där hemma och att vi på kvällen eller när det händer under dagen får lägga bort vandringsfel och brister och vi får njuta av den här andliga mjölken som Petrus här skriver om i sitt brev till de troende.

Visst har vi det bra när vi får leva och växa upp i en troende familj. Alla har inte en troende familj, men också till er kära som inte har en troende familj, Guds barn ledsagare, bröder och systrar runt omkring som ni får träffa, som ni får prata tillsammans om Guds rike, att ni får välsigna varandra och leda varandra på vägen mot ärans himmel.

Och jag tänker också så här, kära bröder och systrar, att så som Paulus skriver till romarna att troende kommer av predikan och predikan i kraft av Kristi ord, att den här rena andliga mjölken, att vi längtar så mycket efter den som ett litet barn längtar efter sin mor, att vi som Guds barn så gärna vill komma till våra möten, till våra sammankomster, så som vi har samlat här idag på möte, att vi vill komma till Guds barns annan verksamhet som bibelklass och söndagsskolor, att vi skulle längta så som Petrus skriver i det här epistlet, att vi så skulle längta efter den här andliga mjölken.

Varför? Jo därför att vi vet att vi behöver den här mjölken, att vi behöver få våra synder förlåtna, att vi behöver få höra evangelium för att orka ta nya steg på vägen mot himlen. Om det blir för långt mellan gångerna att vi kommer till mötena, så är det så stor risk att själaväktaren kommer emellan. Han lockar till synd och det blir svårt att vandra på vägen. För det skulle det är så viktigt och vi känner att det är så viktigt att få komma till Guds barns möten, men också att vi längtar att få vara tillsammans med Guds barn i den gemenskap med Guds barn som bara finns i Guds rike, att vi tar hand om varandra, att vi hälsar på hos varandra och att vi stöttar varandra på vägen mot himlen.

Men så fortsätter vår text här i den tredje versen att ni har ju fått smaka Herrens godhet. Visst har vi fått smaka på Herrens godhet. Och jag tänker också så, så vi läste om den kristna läran om hur Gud genom prövningar vill dra oss allt närmare sig själv.

Och jag tänker på Petrus som skrev detta brev till de troende för 2000 år sedan, hur Petrus själv hade fått uppleva Guds godhet. Ni minns Petrus hur han var som person. Han hade fått leva nära Jesus Kristus. Han var impulsiv som person. Han var ofta snabb att svara. Och jag känner mig själv så ofta, jag känner igen mig själv så ofta i Petrus, hur vi så ofta gör saker och vi säger saker innan vi tänker.

Och jag tänker mig att ofta var Petrus också sådan som person. Ni minns att Petrus trots att han fick leva så nära Jesus Kristus så var det så svårt för honom ändå att vara troende. Det var inte lätt heller för lärjungarna. De hade också köttet och blodet, liksom vi har den här tidens Guds barn.

Ni minns Petrus hur han på skärtorsdagsnatten, men kvällen tillsammans med lärjungarna när de hade samlats och Jesus talade för lärjungarna och för Petrus särskilt om vad som skulle komma att hända med honom, att han skulle bli tillfångatagen, att han skulle bli dödad också senare. Då sa Petrus att detta inte skulle få hända honom, att han var beredd att gå i döden tillsammans med Jesus.

Hur Jesus då svarade till Petrus att innan tuppen gal så har du förnekat mig tre gånger. Och ni minns kära bröder och systrar vad som hände, att när Jesus senare blev tillfångatagen och när Jesus förhördes och han var i prästgården, så hade människor samlats ute på gården där.

Och tillsammans med de här människorna fanns också Petrus. När man satt där eller stod där och värmde sig vid elden på natten, så kom en människa fram till Petrus och frågade: Är inte du en av dem som följer Jesus från Nasaret? Hur Petrus då svarade: Nej, jag känner inte den mannen.

Efter en tid kom ytterligare någon och frågade en andra gång: Är inte också du en som följer Jesus från Nasaret? Hur Petrus då svarade ytterligare: Jag känner inte den mannen. Men detta upprepades, precis som Jesus hade förutspått också en tredje gång, och man kommer fram och frågar honom: Är inte du också en av dem som följer Jesus? Hur Petrus då svär rent av och säger: Jag känner sannolikt inte den mannen.

Men ni minns också vad som hände därefter, hur tuppen gol och Petrus mindes vad Jesus hade sagt till honom bara några timmar tidigare. Och Jesus kommer ut på trappan och Jesu blick möts med Petrus blick. De ser på varandra, hur Jesu ansikte, hur Jesu blick var full av ödmjukhet, varmhjärtighet. Jesus kände Petrus. Jesus visste att Petrus skulle komma att neka honom.

Men vi minns också hur vackert det var senare när Jesus uppenbarade sig för de sina vid Genesarets strand, hur Petrus, vi vet inte när, men ändå hade fått komma in i Guds rike genom bättringens nåd. Han hade fått sina synder förlåtna.

Och hur Jesus då vid Genesarets strand kallar Petrus till sig lite närmare och hur han tilltalar honom och frågar: Petrus, Simon Jonas son, älskar du mig? Tre gånger. Hur Petrus svarar varje gång: Herre, du vet att jag älskar dig.

Och jag tänker så här att den som har fått mycket förlåtet älskar Jesus väldigt mycket. Petrus hade fått sina synder förlåtna. Hur också han kände att denna Herre Jesus Kristus som hade förlåtit honom, den här församlingen, Guds barn, vår moder här på jorden, hur vi genom den här församlingen också har fått våra synder förlåtna, hur vi känner en sån stor kärlek mot Guds rike och Jesus Kristus och Gud genom att vi har fått våra stora synder förlåtna.

På samma sätt så drar också Gud oss närmare sig själv genom prövningar, också genom att vi faller i synd och vi får tro våra synder förlåtna, så får vi känna hur viktig Guds rike är för oss här på jorden.

Har du, kära bror och syster, fått smaka på Herrens godhet i ditt liv? Visst har du fått höra syndernas förlåtelse om och om igen. Trots att vi inte har kunnat förtjäna ett enda dugg av vår tro så har Gud alltid förlåtit oss våra synder. Gud har alltid förlåtit. Det enda som har efterfrågats av oss är om vi vill tro.

Och jag tänker så också idag, vi som har samlats till möte här på Dalarnas Fridsförening, också idag finns Jesus här via sitt evangelium. Han är mitt ibland oss precis som han har lovat. Också idag finns förlåtelsens evangelium bland oss.

Kära bror och syster, också ni små barn som har kommit hit och liksom hur bitte pronounced fast, förstår ni så lätt att skydda er, försäkra dig att aula av Jesus och vesta som man själv arbetar. För låten som skadar lättare. Ta det åt dig själv till min skapse. Sa särskilt: Ta det åt dig själv och lämna bara sin hand. Låt dig ta it all additional km eller ordhastigt pulme men man savingar livet för blodet. können lassen video Baltics Version video.

I Jesu namn och blod, alla synder förlåtna. I Jesu namn och blod, alla synder är förlåtna. I Jesu namn och blod, alla synder är förlåtna.

Visst har vi en god Gud som tar hand om oss så väl som han gör. Visst är det gott att få bo i Guds rike och vandra tillsammans på vägen mot himlen.

Om det finns någon här som känner att jag vill också tro men jag orkar inte, lyft min hand, eller om någon lyssnar via internet, så säger jag: Du får också tro alla dina synder förlåtna i Jesu namn och dyrbara försoningsblod till frid, frihet och glädje.

Också om någon känner att jag ännu inte har fått komma in i Guds rike, också du får tro dina synder förlåtna, också den största synden, otron, förlåten i Jesu namn och blod. Och när man tror så här, så får man komma in i Guds rike och vandra tillsammans med Guds barn på vägen mot himlen.

Jag tänkte också att här på slutet berätta lite grann om resan där i Afrika, som också berör den här texten, hur vi där tillsammans med de troende fick samtala, diskutera om Guds ord, om Guds rike, om Guds rikes arbete och de svårigheter vi har upplevt, de har upplevt i det här arbetet.

Vi träffades där under två dagar i Lomé, i Togos huvudstad, i kyrkan där och samtalade om tron. Hur vi där fick uppleva och känna Guds stora godhet, hur vi där fick känna hur himlen berörde marken, så som vi brukar säga som Guds barn.

När vi med evangeliet fick ta hand om de svårigheter som vi har upplevt i arbetet, när vi med evangeliet fick välsigna varandra och när vi där fick höra råd från andra troende, hur även de troende unga predikanterna som nyligen har fått bli välsignade till det här ämbetet att predika över församlingen, vilken stor vishet Gud har gett dessa unga predikanter att predika och lära om Guds ord.

Hur vi fick uppleva att detta verkligen är Guds verk och jag känner för egen del också hur detta stärker ens egen tro när man får vara med där i detta arbete.

Vi åkte ut till ett möte. Vi har möte i en by norr om Lomé, och i den byn så fanns tidigare bara en troende, vad vi vet, och ytterligare någon utanför byn som hade fått bättringens nåd tidigare.

Tidigare så har troende predikanter gästat den här byhövdingens hus vid flertal tillfällen. Den här byhövdingen hade tagit emot välsignelsen, fått bli Guds barn ungefär två år tidigare.

Hur han sa nu till oss, vi som kom dit den här gången, att jag vill att vi tillsammans ska gå ut till vår mötesplats här i byn under ett träd ungefär 500 meter ifrån hans hus. Och vi gick till den här mötesplatsen.

Han hade kallat dit byinvånarna från den här byn, som säkert har flera hundra om inte flera tusen invånare. Ungefär 50-60 personer hade samlats till de här mötena, till den här andakten som vi skulle hålla under det här trädet.

Broder, en av bröderna, höll andakt där och predikade. Gud öppnade ordet. Han predikade evangelium. Han predikade om Guds rike och om förlåtelsen för de här människorna som hade samlats där.

Hur den här byhövdingen berättade att han två år tidigare hade fått ta emot evangeliet och att han var troende, men efter andakten som vi hade så samtalade vi om tron och frågorna som kom upp ifrån byinvånarna var många, men framförallt handlade det om vilken skillnad det är på att vara, på att tro på det sätt som vi tror och vad är det för skillnad då på oss gentemot de här andra kyrkorna och olika trosriktningar som har varit i deras by.

Och Gud öppnade ordet. Många av bröderna berättade hur de själva hade fått komma in i Guds rike, hur deras sökande hade lett till att de kände att det finns bara i det här riket, som i Guds rike, där de har fått sina synder förlåtna och det är bara i det här riket.

Vi tror så som Bibeln säger. Efter att vi har samtalat en tid där, så var det en äldre herre som var den här byhövdingens rådgivare, en gammal lärare och förmodligen läst mycket i Bibeln också. Han sa sammanfattningsvis efter de här diskussionerna att så som jag förstår så tror ni precis som man lär i Bibeln och jag förstår att den här byn har nu fått besökelsetiden till sig.

Kan ni tänka vilka ord den här äldre mannen sade. På detta följde att ungefär 40-50 personer ville personligen ta emot välsignelsen. Var och en kommer i tur och ordning fram.

Vi gick runt där och vi fick predika syndernas förlåtelse, evangeliet, till de här människorna. Vi fick känna hur Gud öppnade, hade förberett hjärtan hos dessa människor, hur Gud hade öppnat sitt ord hos dem via dem som hade kommit där också och hur dessa människor fick komma in i Guds rike.

Vi fick uppleva kraften i den här mjölken som vår text predikar om, som talar om i evangeliet som förmår flytta en människa från mörkrets rike till ljusets rike.

De här människorna vandrar tillsammans med oss nu på vägen mot vårt eviga mål, härlighetens himmel.

I Jesu namn. Amen. Tack.