Se Predikan I Dalarnas Fridsförening 18.09.2016

I Faderns och i Sonens och i den Helige Andes namn. Amen.

Vi stillar oss inför det Gudsordet som finns uppskrivet i Johannesevangeliet, tjugoförsta kapitlet, verserna femton till och med nitton.

När de hade ätit, sade Jesus till Simon Petrus: "Simon, Johannes son, älskar du mig mer än de andra gör?" Simon svarade: "Ja, Herre, du vet att jag har dig kär." Jesus sade: "För mina lamm på bete."

Och han frågade honom för andra gången: "Simon, Johannes son, älskar du mig?" Simon svarade: "Ja, Herre, du vet att jag har dig kär." Jesus sade: "Var en herde för mina får."

Och han frågade honom för tredje gången: "Simon, Johannes son, har du mig kär?" Petrus blev bedrövad när Jesus för tredje gången frågade: "Har du mig kär?" Och han svarade: "Herre, du vet allt. Du vet att jag har dig kär." Jesus sade: "För mina får på bete. Sannerligen, jag säger dig, när du var ung spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir gammal ska du sträcka ut dina armar och någon annan ska spänna bältet om dig och föra dig dit du inte vill." Så angav han med vad för slags död Petrus skulle förhärliga Gud. Sedan sade han till honom: "Följ mig!" Amen.

Ja, kära bröder och systrar, jag har kommit till den här platsen mycket tom och känner mig så syndig och känner att jag behöver bli stärkt av evangelium. Så jag vill fråga om jag får tro alla mina synder förlåtna. Jag vill tro tillsammans med er och jag vet också att Gud har lovat öppna sitt ord efter hans vilja och det är ju hans vilja vi vill nöja oss vid.

Det här är en mycket bekant text som vi läste och jag tror också att ni ungdomar känner igen texten ifrån många, många möten. Texten tar oss till en väldigt vacker plats. Jag har själv fått tillfälle att besöka den platsen man tror att händelsen vi läste om skedde. En vacker plats vid stranden av Tiberiassjön, Genesarets sjö, som den också heter.

Och i vår text så frågar Jesus Petrus tre gånger: "Älskar du mig? Simon, Johannes son, älskar du mig?" Och jag tänker så här att i dag, kära ungdomar, jag tänker särskilt på er i dag. Ni som ändå har kommit till mötet och vi har fått vara här under flera timmar redan i dag. Jag tänker också på dig, lite vuxnare och även du, barn. Att den här frågan som Jesus ställde till Simon Petrus, den frågan kan vi ställa oss var och en i dag. Kära mötesgäst, älskar du Jesus över allt? Är Jesus det allra viktigaste för dig? Det är en viktig fråga för oss att ställa och det är en fråga vi får ställa oss var och en i dag.

Mötet vi hörde om, det var mellan Jesus och Simon Petrus. Petrus, som vi så ofta också har fått höra predikas om på våra möten. Jesus, när han kallade sina lärjungar. Petrus var en av de lärjungarna, en bland de tolv som fick vara tillsammans med Jesus. Jesus, arbeta tillsammans med honom, se honom, vara tillsammans med honom, lära av honom. En så älskad Mästare. Simon Petrus, som på många sätt var precis som du och jag, som har kommit till mötet. Vi som ofta känner oss så misslyckade. Vi som ofta känner att det jag skulle vilja göra, gör jag inte. Det jag inte vill göra, gör jag. Men vi säger som Paulus: "Dock inte jag, utan synden som bor i mig."

Paulus, han skriver i Korintierbrevet att när ni blev kallade, inte många var visa i världslig mening. Inte många var mäktiga, inte många förnäma. Och så var det också under Jesu tid, att när Jesus kallade sina lärjungar, så kallade han inte de förnäma, de visa, de mäktiga människorna, utan många gånger så kallade han just de enkla. Petrus i vårt fall. Petrus, han var en enkel fiskare. Han hade en bror, Andreas. Han tillsammans med två andra som också blev lärjungar.

Vi minns från Bibeln hur de hade varit ute och fiskat. Och de hade fiskat hela långa natten. Och när Jesus då kallar sina lärjungar så berättas det i Bibeln hur de är vid samma sjö som vi läste texten om, alldeles i början av Jesu offentliga gärning, ungefär tre år före den händelse vi läste om. Alldeles i början av Jesu offentliga gärning också är vid samma strand. Och det berättas i Bibeln hur Jesus lånar Simon Petrus båt. När folket samlas vid stranden och ber Simon att ro ut en bit ut med stranden och därifrån så undervisar Jesus människorna.

Och när Jesus hade undervisat människorna så frågar han de här, Andreas, Petrus bror och Petrus själv och de andra två som hade kommit dit att: ro ut igen och lägg ut era nät. Men då berättar Petrus för Jesus att vi har ju fiskat hela långa natten, men vi har inte fått någon fisk. Och då så gör de ändå så som Jesus uppmanar dem, att de lägger ut sina nät. Och det berättas här i Bibeln att de fick så mycket fisk, att näten var nära på att brista. Och när de kommer in till stranden igen, då går Petrus ner på sina knän och säger: "Lämna mig, Herre, jag är en syndare."

Petrus, han var liksom du och jag, en människa av kött och blod, så många gånger så misslyckad. Och jag tänker att jag själv känner igen mig i Petrus i så mycket. Att hur ofta är det inte så att vi handlar och vi säger innan vi hinner tänka? Och jag tänker att Petrus var precis en sådan också. Ofta på många sätt var han sådan att han ofta hann göra saker innan han hann tänka igenom vad han gjorde. Och han var precis som du och jag, en helt vanlig människa. Men då säger Jesus till honom: "Var inte rädd, från den här stunden ska jag göra er till människofiskare."

Och från den stunden fick Petrus, tillsammans med de andra lärjungarna också, som blev kallade. De fick utföra Guds rikets arbete, vara tillsammans med Jesus, vandra tillsammans med honom. Vi minns många händelser där Petrus liksom stack ut bland lärjungarna. Han var många gånger så snabb i sin handling, så som vi redan mindes. Att en gång när de var vid området kring Caesarea Filippi, så frågade Jesus lärjungarna att: "Vem säger människorna att Människosonen är?" Alltså, vem säger människorna att jag är? Så som Jesus frågade dem.

Och då svarade de här lärjungarna Jesus, som var där tillsammans med Jesus, att somliga säger Johannes Döparen, men andra säger Elia och andra Jeremia eller någon annan profet. Och då frågade Jesus de här lärjungarna igen: "Vem säger ni att jag är?" Då skyndar Petrus fram och svarar, liksom han ofta gjorde: "Du är Messias, den levande Gudens Son." Då sade Jesus till honom: "Salig är du, Simon Barjona, ty ingen av kött och blod har uppenbarat detta för dig, utan min Fader i himlen. Och så säger jag till dig, Petrus, klippan, och på den klippan ska jag bygga min kyrka och dödsrikets portar ska aldrig få makt över den."

Så här agerade Petrus många gånger. Här hade han skyndat fram och svarade Jesus på Jesu fråga. Och där säger Jesus att han kallar Petrus för klippa. Men trots att Petrus många gånger fick föra talan och på många sätt också var ett exempel för oss troende, så hade han också sin rent mänskliga sida.

Ni minns så väl, kära bröder och systrar, från skärtorsdagskvällen om Petrus. Hur Jesus under kvällen där började berätta för lärjungarna vad som skulle komma att hända med honom. Hur Petrus då säger till Jesus att: "Må det aldrig hända med dig." Och han sade också att: "Jag är beredd att gå tillsammans med dig i döden." Men då säger Jesus till Petrus att, så som vi kommer ihåg, att innan tuppen gal har du förnekat mig tre gånger.

Och vi minns så väl vad som hände. Att när Jesus senare tillfångatogs på Olivberget, så fördes han till förhör. Och vi minns att när Petrus förhördes i prästgården så hade Petrus följt med. Det var en kall natt och när de gjorde upp eld för att värma sig vid elden, så gick Petrus också fram till elden och ville värma sig. Och då var det en piga som gick fram och frågade Petrus: "Är inte också du en av de som är Jesus följeslagare?"

Men vi minns att Petrus då, det var säkert en natt som på många sätt, alldeles särskilt den natten, var det så svårt att bekänna sin tro. Precis som vi också kan känna många gånger att vi hamnar i situationer, att det är inte alldeles lätt att bekänna sin tro. Men vi minns att när den här pigan frågar Petrus: "Är inte du också en av Jesus följeslagare?" Så säger Petrus att: "Det är jag inte." Han förnekar Jesus.

Men efter en tid så kommer man fram igen och frågar honom: "Men jag tycker jag känner igen dig. Är inte du en av Jesus följeslagare?" Och igen säger Petrus: "Jag känner inte den mannen." Men det går ännu en stund och återigen kommer man fram en tredje gång och frågar Petrus att: "Visst är du väl en av Jesu följeslagare?" Men då berättar Bibeln att Petrus rent av svär och han förnekar sin Herre och sin Mästare en tredje gång.

Och medan han gör detta så gal en tupp och Petrus kommer ihåg det samtal som bara några timmar tidigare hade pågått mellan Jesus och Petrus. Att innan tuppen gal har du förnekat mig tre gånger. Och det berättas i Bibeln att Petrus, han gråter bittert över vad han har gjort. Men det berättas också väldigt vackert i Bibeln om hur, när Jesus kommer ut på trappen ifrån den här prästgården och deras blickar möts. Hur Jesus, när han ser på Petrus, inte är arg, utan Jesus, han kände Petrus. Jesus, han känner dig också. Det var precis som vi fick höra igenom vår kära broder innan, att Jesus är inte vred på den som är syndig, utan Jesus ser med kärlek. Han såg med kärlek på Petrus, han ser med kärlek också på dig. Utan när deras blickar möttes så var den full av ödmjukhet och kärlek gentemot Petrus.

Och så hade Petrus förnekat sin Herre och sin Mästare en tredje gång. Det berättas inte i Bibeln om när Petrus fick sina synder förlåtna igen. Men vi vet att Jesus efter sin död och sin uppståndelse inte träffade andra än sådana som redan var troende. Så berättas det i Bibeln och att Petrus, precis som vi hörde i vår text, var bland dessa troende. Vi vet att Petrus vid något tillfälle har fått göra bättring igen och det finns en mycket vacker bild i Bibeln om Petrus.

Efter att Jesus hade tagits fast, han hade blivit korsfäst, han hade dött på korset och blivit begravd. Och när sedan på påskmorgonen kvinnorna hade kommit till graven och konstaterat att graven var tom, så hade en ängel vid graven berättat att gå och berätta för lärjungarna och alldeles särskilt för Petrus, vad ni har sett, att graven var tom. Jesus fanns inte i graven.

Och vi minns hur, när Petrus fick höra berättas om att graven var tom, så skyndar sig Petrus tillsammans med den lärjungen, så som Bibeln berättar, som han älskade, alltså Johannes. De skyndade sig, sprang till graven och en mycket vacker bild. Och jag tänker så här att Petrus, han hade fått sina synder förlåtna. Det visste Jesus och Jesus, han hade lämnat graven och Petrus var en av de första som fick vittna om den tomma graven.

Och den text vi nu läste, den tog oss till en händelse, en tid efter att Jesus hade stigit upp ifrån det döda. Och det berättas här i Bibeln om att det var tredje gången igen. Det var tredje gången då Jesus uppenbarade sig för de sina efter att han hade stått upp ifrån det döda. Och som sagt var, så tog oss texten till Tiberiassjön, till stranden där. Och det berättas att lärjungarna återigen, de finns nämnda vid namn här. Petrus bland dem, Johannes bland dem, hade tagit sig ut på Genesarets sjö igen för att fiska. De hade kanske känt sig oroliga efter tiden då Jesus hade lämnat dem. Kanske inte visste riktigt, vad ska vi göra? Vad händer nu? Och de hade sökt sig tillbaka till forna yrke och var säkert konfunderade på många sätt. Vad händer? Vad ska vi göra?

Och när de då igen hade varit ute en hel natt och fiskat på sjön och de hade återigen inte fått en enda fisk, berättas det här i Bibeln. Och då kommer det en man på stranden som ropar till dem att: "Mina barn, har ni ingen fisk?" Och då svarade de här lärjungarna ute i båten att: "Vi har varit ute hela natten och inte fått någon fisk." Då sade Jesus till dem att kasta ut näten på högra sidan om båten, så kommer ni att få fisk. De kastade ut näten och nu orkar de inte dra in det för all fisken.

Än återigen, en så bekant händelse, precis på samma sätt som de hade fått uppleva några år tidigare vid samma sjö, så får de uppleva igen hur Jesus fyller deras nät med fisk. Och då känner de igen den här händelsen, men inte bara den här händelsen, utan den lärjunge som Jesus älskade, berättas i Bibeln, viskade till Petrus, att det här är det inte Herren. Och när Petrus får höra och han ser att visst är det Herren Jesus, Mästaren själv, som befinner sig på stranden, då berättas det i Bibeln att hur Petrus knyter sitt plagg om sig och han hoppar i vattnet och han har så bråttom att träffa sin Herre och sin Mästare, att han har inte en tid att vänta på att båten ska hinna in till stranden.

Och så skyndar sig också de övriga lärjungarna in till stranden och det berättas här i Bibeln hur Jesus hade förberett en eld där och de tog av de fiskarna de hade fått och tillagade mat och Jesus bröt bröd och gav till dem. En mycket bekant händelse för lärjungarna, som har fått uppleva många gånger tidigare hur Jesus hade brutit bröd till dem och senast under skärtorsdagskvällen när han instiftade nattvarden. Nu, denna bekanta händelse, denna vackra händelse utmed Genesarets sjön strand.

Och efter denna händelse, när de hade ätit tillsammans, så kommer vi till vår text. Och den berättade att när de hade ätit så sade Jesus till Simon Petrus. Han tog honom åt sidan och sade: "Simon, Johannes son, älskar du mig mer än de andra gör?" Och Simon svarade: "Ja, Herre, du vet att jag har dig kär."

Jag har många gånger tänkt på det här, att varför frågade Jesus Petrus: älskar du mig mer än de andra gör? Och det finns en annan händelse i Bibeln hur Jesus en gång går till fariséen Simons hus, ni kanske kommer ihåg den, för att äta middag. Och hur när Jesus är där tillsammans med fariséen Simon, hur då det kommer in, så som det berättas i Bibeln, en syndig kvinna som har med sig en flaska dyrbar olja, balsam, och ställer sig bakom Jesus fötter och gråter. Det berättas i Bibeln hur hon vätte Jesus fötter med sina tårar och torkade dem med sitt hår och hon kysste hans fötter och smorde in dem med balsam.

Och den här fariséen, som inte var troende, han ser ner på den här kvinnan, tänker att: "Men ser inte Jesus vilken slags kvinna som kommer in till honom?" Och detta ser Jesus, Jesus som ser in i människors hjärtan. Han kan se den här fariséens tankar. Och han tänker att: "Är inte Jesus en profet? Ser han inte vilken slags kvinna som kommer fram till honom?" Och då berättar Jesus en liknelse för den här fariséen om en penningutlånare som hade lånat pengar till två olika människor. Den ena hade fått låna femtio denarer och den andra fick låna femhundra denarer. Och då frågar Jesus den här fariséen att: "Vilken av de båda kommer att älska honom mest?" Och på detta svarar den här fariséen, Simon: "Den som fick mest efterskänkt, skulle jag tro."

Och då tänker jag så här att den här kvinnan som hade fått bättringens nåd från världen, som hade fått alla sina synder förlåtna, precis som Jesus här säger till den här kvinnan att, dina synder är dig förlåtna. Att den som har fått mycket förlåtet, den älskar också mest. Och då tänker jag att när jag läser den text vi alla hörde här, om när Jesus frågar: "Älskar du mig mer än dessa?" När han pekar kanske på de andra lärjungarna, att Petrus då hade fått alla sina synder förlåtna. Han hade fått så mycket förlåtet. Hela den tiotusen punds syndaskuld förlåten. Han hade fått bättringen ifrån världen och jag tänker så här att också ni, kära bröder och systrar, också ni ungdomar, har ni stannat upp och funderat på hur gott det är att vara ett Guds barn, att ha fått alla sina synder förlåtna, att få ha ett rent samvete och veta att vad som än händer mig, så får jag komma till härlighetens himmel. Ett gott samvete, som man också säger att det är så som himmelen på jorden, att det är så gott att få bära ett gott samvete.

Och då tänker jag att du och jag, liksom Petrus, om vi får frågan: "Älskar du mig mer än dessa andra gör?" Så säger jag för egen del att om inte Gud hade älskat, om inte Jesus hade älskat mig så mycket, så hade jag inte varit troende i dag. Med Guds kraft, med evangeliet har vi orkat vandra en dag efter annan. En dag i taget har vi fått tro och vi har fått bevaras i tron än till denna dag. Vi har fått så mycket förlåtet och då är det, tänker jag så här, att det är så gott att säga, liksom Simon Petrus här säger att: "Ja, Herre, du vet att jag har dig kär."

Och på detta svarar Jesus Petrus: "För mina lamm på betet." Och jag har fått lära ifrån våra möten att hur de äldre predikanterna har undervisat att när Jesus säger här: "För mina lamm på betet", så handlar det om det uppdrag som Petrus fick, som vi alla Guds barn har, att vi är det heliga prästerskapet, att var och en av oss har rätt att förlåta synder till en sådan människa som är utanför Guds rike. Vi har rätt att förlåta synder till varandra. Det är det predikoämbete som du och jag i Guds rike får inneha, att vi får förlåta synder. Vi får be om förlåtelse och få dem förlåtna ifrån någon annan som redan är troende. Det var det uppdrag som Jesus påminde Petrus om: "För mina lamm på betet."

Och han frågade honom, berättar vår text, för andra gången: "Simon Johannes son, älskar du mig?" Simon svarade: "Ja, Herre, du vet att jag har dig kär." Och Jesus sade: "Var en herde för mina får." Jesus frågade Petrus för en andra gång: "Älskar du mig?" Och Petrus upprepar svaret: "Ja, Herre, du vet att jag har dig kär." Och då säger Jesus till Petrus: "Var en herde för mina får." Nu får Petrus uppdraget att predika över församlingen, uppdraget att vara predikant och uppdraget att gå ut på missionsarbete. Vi vet att Petrus, han utförde mycket missionsarbete och han har också skrivit en del böcker, brev som finns nedtecknade i Bibeln. Hur Petrus fick utföra Guds rikets arbete och hade fått återvända in i Guds rike, var en dyrbar tjänare och arbetare i Guds rike.

Men Jesus, han frågar Petrus en tredje gång att: "Simon, Johannes son, har du mig kär?" Och nu berättar Bibeln att Simon, Petrus blev bedrövad när Jesus frågade för tredje gången: "Har du mig kär?" Och han svarade: "Herre, du vet allt. Du vet att jag har dig kär."

Och jag har också många gånger tänkt på att varför frågade Jesus Petrus tre gånger? Hade det inte räckt att Jesus hade frågat en gång eller åtminstone två gånger? Men varför frågade Jesus Petrus tre gånger: "Har du mig kär?" Jag har också hört förklaras att eftersom Petrus hade nekat sin Herre och Mästare tre gånger, så frågade han också tre gånger: "Har du mig kär?" Men jag tänker också så här att Jesus, han visste svaret redan innan han ställde den. Jesus som ser in i Petrus hjärta, Jesus som ser in i alla våra hjärtan, han visste svaret innan han ställde den. Men jag tänker så här att jag tror att Jesus ställer frågan alldeles särskilt till Petrus för att Petrus själv skulle tänka: Har du mig kär? Älskar jag verkligen Jesus över allt i världen?

Och för den skull tänkte jag i dag att när vi själva sitter inför den här frågan, att Jesus frågar dig och mig: Älskar jag Jesus över allt? Att hur viktig den frågan är, att Jesus skulle få vara det allra viktigaste för oss i våra liv. Det finns ingenting annat som är viktigare. Precis som vi fick höra igenom vår käre broder här innan, om den rike mannen som inte var beredd att överge allt han ägde. Men det är den fråga som Jesus ställer till oss i dag. Är Jesus verkligen den allra viktigaste för oss? Är jag beredd att följa Jesus i allt?

Och jag tänker så här att visst, det är vi. Det är inte lätt att vara ett Guds barn alla gånger. Det är inte lätt att vandra. Det är inte lätt, vi är som Petrus många gånger, vi faller i synd. Vi kanske har hamnat på samma plats som Petrus någon gång, att vi har nekat vår tro. Men vi får tro så enkelt. Bara vi älskar Jesus över allt, så får vi också lita på att Jesus tar hand om oss. Han tog hand om Petrus. Han tar hand om dig och mig också varje dag och vi får lägga bort den synden som fastnar.

Och jag tänker så också i dag att när vi har samlats till dessa möten, att det viktigaste för oss i dag, det är att jag tänker till att Jesus är det viktigaste för mig. Men det allra viktigaste i dag som vi har att säga här på detta möte, det är att ännu i dag får du tro dina synder, fel och brister förlåtna. Vi är inte bättre än Petrus, vi är inte bättre än någon annan. Vi är på så många sätt misslyckade och syndiga, för den skull behöver vi höra evangelium om och om igen. För vi vill komma till himlen.

Du får i dag tro alla dina synder, fel och brister förlåtna. I Jesu namn och dyrbara försoningsblod, Jesu namn och blod, alla synder är förlåtna. I Jesu namn och blod, alla synder är förlåtna. Även du som inte kanske lyfter din hand eller som lyssnar via internet, du får också tro dina synder förlåtna. I Jesu namn och dyrbara försoningsblod, till frid, frihet och glädje.

Men Jesus, han frågade Petrus tre gången: "Har du mig kär?" Och när Jesus hade frågat för tredje gången och Petrus hade svarat: "Herre, du vet allt. Du vet att jag har dig kär", svarade Jesus: "För mina får på betet. Sannerligen, jag säger dig, när du var ung spände du bältet om dig själv och gick vart du ville. Men när du blir gammal ska du sträcka ut dina armar och någon annan ska spänna bältet om dig och föra dig dit du inte vill." Så angav han med vad för slags död Petrus skulle förhärliga Gud. Sen sade han till honom: "Följ mig!"

Och jag tänker så här att också i dag så kan vi ställa oss frågan, att vill vi liksom Petrus följa Jesus i allt? I läran, i livet och i lidandet. Att vara ett Guds barn innebär också att vi vill tro i enlighet med Bibeln. Vi vill tro så som man undervisar genom Helig Ande i Guds rike. Och jag vet att för egen del också, det är inte alltid den enklaste vandringen. Människan skulle så gärna vilja göra lite genvägar. Det skulle vara så lättare, kan man tänka, särskilt som ung, att kanske ta och gina lite här och lite där. Så predikar själafienden. Men vi ska inte lyssna på själafienden, utan vi vill tro i enlighet med Bibeln. Och det känns så tryggt att vara ett Guds barn och känna att oavsett vart jag öppnar Bibeln någonstans, så kan jag känna: Amen, precis så här tror vi i Guds rike. Och det är så vi vill göra.

Men vi vill också leva i enlighet med Guds ord. Och det var precis som vi fick höra genom vår kära broder innan, att leva som Guds barn, inte heller är det enklast alla gånger. Men det är också så att den här världen erbjuder mycket som inte leder till det eviga livet. Och vad skulle det hjälpa människan om människan skulle vinna världens alla rikedomar, men gå miste om det eviga livet? För den skull så vill vi följa Jesus i allt och i de val vi står inför i våra liv, så vill vi ändå välja den vägen som leder till himlen. Och vi vet att i det långa loppet så är det också ett lyckligt liv redan i tiden.

Jag tänker många gånger på de kära vänner som kanske har nekat sin tro under livet. Jag tänker på många av mina barndomskompisar som i dag inte är troende. Visst, kanske de också är lyckliga, men jag tänker ofta på dem. På hur många av dem som har haft olika bekymmer. Och jag tänker då särskilt på oss, Guds barn, vi som har fått bevaras i den levande tron, att är det inte så att när vi ser på vårt liv också bakåt, är det inte ändå det lyckligaste tänkbara livet? Att få vara ett Guds barn, att få vara troende i dag. Det finns ingenting i den här världen som kan mäta sig med att få vara ett Guds barn.

För den skull så lönar det sig att kämpa och det lönar sig att kämpa, precis som Petrus, han ville kämpa och han fick också lida för Guds skull. Han fick lida för att han bekände sig vara ett Guds barn. Det berättas om Petrus, hur han... Det berättas också här i vår text om på vilket sätt han skulle förhärliga Gud med, på vilket sätt han skulle gå bort eller dö. Och vi har via historien fått lära oss att Petrus, han levde sina sista år i Rom och han fick dö så som en martyr, så som många, de flesta lärjungarna fick göra. Jag tror alla utom Johannes dog martyrdöden. Men det berättas om Petrus att han korsfästes, men han ville inte dö liksom sin Mästare, utan han sade att han skulle korsfästas upp och ner. Så han korsfästes med huvudet nedåt och på så vis fick Petrus ge sitt liv.

Vi får i dag leva en tid av frihet. Vi får fritt bekänna vår tro. Vi får tro i skydd av lagen och det är gott att vara ett Guds barn i dag och det får vi glädjas för. Men målet med vår tro, det är att vi en gång ska komma till ärans himmel. Och jag tänker så här att brodern här innan predikade om de vitkläddas skara som stod inför Lammets tron, en gång i härlighetens himmel, att bland dessa, där fanns Petrus, de som syntes. Men bland dessa fanns också du och jag, kära broder och syster. Det enda som krävs av oss, det är att vi vill vara troende. Då får vi en gång komma till ärans himmel och det är dit vi är på vandring.

Så är det tryggt att avsluta också denna dag och denna predikan. I Jesu namn, amen.

Vi avslutar så med Herrens välsignelse.
Herren välsigne oss och bevare oss. Herren låter sitt ansikte lysa över oss och vara oss nådig. Herren vände sitt ansikte till oss och give oss frid. I Faderns, Sonens och den Helige Andes namn. Amen.