Se Predikan I Dalarnas Fridsförening 06.03.2016

Till mötets början så stillar vi oss till tack och bön.

Vår käre himmelske Fader, i dag vill vi tacka dig för dessa vackra vinterdagar du gett oss. Då vi har fått ägna oss åt ledighet från skolan. Vi har fått umgås, vi har fått vara ute. Vi vill, käre Fader, tacka dig för att du har lett oss på din väg mot himlen. Vi vill tacka dig för att du bevarat oss som dina barn. Och vi ber att du skulle välsigna denna vår sammankomst. Ge de ord som du ser att var och en av oss behöver, så att var och en får vederkvickelse och blir stärkta i tron. I Jesu namn. Amen.

Jag läser som text för predikan, dagens evangelietext ur Johannesevangeliets sjätte kapitel, verserna tjugofyra till trettiofem. Och orden lyder som följer i Jesu namn:

När folket nu upptäckte att Jesus inte var där och inte heller hans lärjungar, steg de i båtarna och for över till Kafarnaum för att leta efter Jesus. De fann honom där på andra sidan sjön och frågade honom: "Rabbi, när kom du hit?" Jesus svarade: "Sannerligen, jag säger er: ni söker inte efter mig därför att ni har fått se tecken, utan därför att ni åt av bröden och blev mätta. Arbeta inte för den föda som är förgänglig, utan för den föda som består och skänker evigt liv och som Människosonen ska ge er. Ty på honom har Fadern, Gud själv, satt sitt sigill." De frågade då: "Vad ska vi göra för att utföra Guds verk?" Jesus svarade: "Detta är Guds verk: att ni tror på honom som han har sänt." De sa: "Vilket tecken kan du göra så att vi kan se det och tro på dig? Vad kan du utföra? Våra fäder åt mannat i öknen, så som det står skrivet: Han gav dem bröd från himlen att äta." Jesus svarade: "Sannerligen, jag säger er: Mose gav er inte brödet från himlen, men min Fader ger er det sanna brödet från himlen. Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen och ger världen liv." De bad honom då: "Herre, ge oss alltid det brödet." Jesus svarade: "Jag är livets bröd. Den som kommer till mig ska aldrig hungra och den som tror på mig ska aldrig någonsin törsta." Amen.

Temat för denna söndag i kyrkoåret är Livets bröd. Och det var ganska passande då vi i dag var ute tillsammans med Marco och Satu till Flosjön och hade ett pass där. Vi fick i gång en eld för att grilla och när vi väl fått fart på elden så var det dags att ta fram korven som inte fanns. Som tur var hade den lille pojken Marco lite korv med sig i sin väska och han delade med sig till oss. Och vi skrattade lite när jag berättade att dagens tema var livets bröd.

Det som hände där ute på isen var kanske inget större under, men precis innan vår text så har ett liknande scenario skett och där skedde ett stort under. För innan vår text här så berättas det om hur folk hade börjat följa Jesus. Han hade stannat upp och undervisat folket och det berättas i Bibeln att det var femtusen man och därutöver kvinnor och barn. En stor skara människor hade samlats för att följa denne man som de hade fått se hur han hade gjort, botat sjuka bland annat.

Kvällen blev sen. Folk hade varit på platsen under lång tid och Jesus bad då sina lärjungar att ordna så att folk kunde äta innan de skulle bege sig av hemåt. Lärjungarna samlade ihop de pengar de hade och konstaterade att deras pengar inte skulle räcka långt. Då kom en liten pojke fram och han hade med sig fem bröd och två fiskar. Lärjungarna tvivlade väl fortfarande på, även fast de nu hade pengar och det fanns lite mat, att det skulle räcka åt denna stora folkskara. Men pojken gick fram till... man tog fram maten till Jesus, dessa fem bröd och dessa två fiskar. Och Jesus välsignade det och bröt och bad lärjungarna dela ut maten som blev till folket som var samlat. Och här sker ett under. Dessa två fiskar och fem bröd räckte till att utfodra alla som fanns på plats. Och inte nog med det, Jesus gav lärjungarna i uppgift att samla ihop alla rester och de fick ihop tolv korgar som de tog med sig.

Den här berättelsen är väl bekant för oss, men det som talar till oss i den i dag, det är att denna lilla gosse, vars matsäck inte var speciellt stor, den räckte ändå. Och ofta tvivlar man kanske hos sig själv och speciellt i den situation jag nu befinner mig själv i. När jag ska predika över församlingen, så känner jag att om jag bara hade dessa fem bröd och två fiskar att dela med mig av... Jag känner mig så tom och har varit omringad av tvivel, frestelser och synder. Och vill därför fråga så här till en början om jag får tro mina synder är förlåtna? Jag vill tro tillsammans med er.

Men denna berättelse, detta under, bespisningsundret, som det kallas. Det visar också på hur viktigt det är att Jesus är med oss. För dessa bröd och dessa fiskar, de räcker inte långt. De räcker inte långt i dag. Om jag skulle sitta här och tala det som jag själv har att komma med, så skulle två utav er få någonting. Utan det är med Jesus och Guds välsignelse som gör att dessa bröd, dessa smulor som vi har, räcker till var och en.

Och vi kan minnas tillbaka, precis som de gjorde i vår text, till ökenvandringen, där Gud lät manna falla över jorden. Så att Israels folk på ökenvandringen fick plocka manna så att det räckte för dagen. Och det sägs i Andra Mosebok, i dess sextonde kapitel och artonde vers: "När de sedan mätte upp, hade de som samlat mer, inte fått för mycket och de som samlat mindre, inte för lite. Alla hade fått vad de behövde." Är inte detta också tryggt att veta att Gud ger oss det vi behöver?

När vi kommer till sammankomsterna så kan man ofta känna att tankarna är på så många andra håll. Det är så få ord man har orkat lyssna till, men ändå så står det i Bibeln att ingen har fått för mycket och ingen har fått för lite. Och om det inte vore så att Jesus var här bland oss, att det inte var Helige Ande som talade till oss genom olika predikanter, genom olika gåvor, så skulle vi anordna dessa möten förgäves.

Nu kommer vi till denna vår text. När folket nu upptäckte att Jesus inte var där och inte heller hans lärjungar, steg de i båtarna och for över till Kafarnaum för att leta efter Jesus. Det som hade skett efter bespisningsundret, det var att Jesus hade varit trött. Han hade velat ha en stund för sig själv. Han bad lärjungarna ta deras båt och bege sig över sjön till Kafarnaum. Det var en lång resa och kvällen var sen. Jesus gick avsides. Senare gick han ner till sjön och när lärjungarna kommit halvvägs över i en tung rodd, så fick de se någon komma vandrandes över vattnet. Jesus hade ännu gjort ett under. Och det här hade också människorna fått se. De hade sett hur lärjungarna hade lämnat platsen i en båt och att Jesus inte hade åkt med dem. Men på morgonen nästa dag så upptäckte ändå folket att Jesus inte fanns kvar, utan de begav sig också, folkmassan begav sig också då i väg till andra sidan sjön. Och när de kommer dit så får de se Jesus.

Det här var också svårt för folket att förstå och de ställer honom därför frågan i nästa vers: De fann honom där på andra sidan sjön och frågade honom: "Rabbi, när kom du hit?" De hade fått uppleva ett under, men det visar sig längre fram i vår text att trots att de hade fått se och uppleva detta, så hade de inte förstått.

Jesus svarade dem: "Sannerligen, jag säger er, ni söker inte efter mig därför att ni har fått se tecken, utan därför att ni åt av bröden och blev mätta." Jesus, Guds Son, han såg in i människan. Precis som han såg in i kvinnan vid Sykars brunn. När han sa att: "Det stämmer att du inte har någon man. Du har haft män och den man du har nu är inte din man." Precis på samma sätt såg han in i människorna som följde honom nu. Att ni söker inte efter mig därför att ni har fått se tecken, utan därför att ni åt av bröden och blev mätta.

Folket som följde Jesus, folkmassan, såg här en blivande kung. Att få ha en kung som kunde se till att fattiga och trötta och utsatta människor kunde få äta och bli mätta. Men Jesus fortsätter i den tjugosjunde versen: "Arbeta inte för den föda som är förgänglig, utan för den föda som består och skänker evigt liv och som Människosonen ska ge er. Ty på honom har Fadern Gud själv satt sitt sigill." En uppmaning så god som någon. Arbeta inte för den föda som är förgänglig, utan för den föda som består och skänker evigt liv.

Ofta så bär vi med oss sorger i vardagen. Det kan vara ekonomiska bekymmer, det kan vara att tiden inte räcker till. Det kan vara att vi har blivit arbetslösa. Det finns många olika anledningar till oro för det timliga. Men Jesus påminner här om att det finns något som är så mycket viktigare. Att vi ska arbeta för den föda som består och skänker evigt liv.

Då frågar människorna som har kommit till Jesus: "Vad ska vi göra för att utföra Guds verk?" Detta har vi också sett på andra ställen i Bibeln. Med vårt mänskliga förstånd, så kan vi känna och uppleva att vi måste göra något själva för att förtjäna ett evigt liv. Precis som den unge, rike mannen som kom till Jesus, som ställer frågan: "Vad ska jag göra för att få evigt liv?" Men detta svarar Jesus på och säger: "Detta är Guds verk, att ni tror på honom som han har sänt." Jesus besvarar inte frågan med att säga att ni ska göra gott, att ni ska be, att ni ska gå på möten, att ni ska göra det eller det. Utan han svarar: "Att ni tror på honom som han har sänt." Det är det enda som efterfrågas. Det är det enda som krävs av oss, att vi tror på Jesus som Guds Son och som våran Frälsare.

Ja, i vers trettio så säger folket: "Vilket tecken vill du göra så att vi kan se det och tro på dig? Vad kan du utföra?" Är inte detta ett tecken på att de inte hade förstått, trots att de hade fått se under. De hade följt Jesus redan innan den här dagen, långa dagen med bespisningsundret. De hade fått se Jesus bota en sjuk man i Betesda. De hade fått uppleva hur Jesus välsignade brödet, bröt och delade ut till en stor folkskara. De hade sett att Jesus hade kommit över sjön utan att de hade sett honom kliva ombord på en båt. Men ändå så har de inte förstått, utan de frågar: "Vad kan du göra för att vi kan se det och tro på dig?"

Och de fortsätter: "Våra fäder åt mannat i öknen, så som det står skrivet, han gav dem bröd från himlen att äta." Jesus svarade: "Sannerligen, jag säger er, Mose gav er inte brödet från himlen, men min Fader ger er det sanna brödet från himlen. Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen och ger världen liv." Dessa israeliter, detta folk som följde Jesus, hade kanske tänkt, och Jesus såg det, att de tänkte att Moses hade gjort under där ute i öknen. Han hade låtit manna falla, han hade gett dem mat, han hade slagit staven i klippan och vatten hade runnit. Han hade hjälpt Israels folk under ökenvandringen. Men Jesus påminner dem här att det inte är människan. Det är inte Moses som gör detta, att det inte är människan som gör detta.

Om vi skulle ha någon här eller lyssnande på internet, som känner att de inte tror på detta sätt, som känner att de inte har Guds frid i sitt hjärta. De blir inte hjälpta av det jag har att komma med, utan det de blir hjälpta av, det är det Gud ger från himlen.

Vidare i vår text så står det: De bad honom då: "Herre, ge oss alltid det brödet." Jesus svarade: "Jag är livets bröd. Den som kommer till mig ska aldrig hungra och den som tror på mig ska aldrig någonsin törsta." Jesus inleder ofta sina liknelser med att jag är livets bröd, jag är den gode herden, jag är och så vidare. Vi minns också från innan vid Sykars brunn, som jag nämnde redan tidigare. Där kvinnan blir förskräckt över att en judisk man kommer att be denne kvinna om vatten. Då han inte har något att ta upp vattnet med. Men Jesus säger till henne där, precis som han sa här till folket runt omkring honom. Han sa till henne, enligt Johannes fjärde kapitel: "Men den som dricker av det vattnet jag ger honom, blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom med ett flöde som ger evigt liv."

Jag är livets bröd, jag är livets vatten. Och den som tar emot detta bröd, den som tar emot detta vatten, behöver inte längre hungra, behöver inte längre törsta, utan får ett evigt liv. Och det är detta livets bröd, Guds ord, vars kärna är evangeliet som förkunnas här. Och det är här vi kan få våra synder förlåtna så att vi orkar fortsätta vår vandring på den smala vägen. Det är här vi kan få äta livets bröd och dricka livets vatten så att vi klarar oss till morgondagen. I morgondagen är en ny dag, en ny nåd, som vi sjöng i psalmen innan. Men vi känner ofta oss bristfälliga. Vi kan finna oss syndiga, tvivlande, frågande och frestade. Men, dessa Jesu ord är löften om att den som äter detta bröd, den som dricker detta vatten, får ett evigt liv.

Och det vill jag framföra i dag. Tro alla era synder förlåtna i Jesu namn och blod. Och i första Petrusbrevet så säger brevskrivaren: "Lägg därför bort all slags ondska, falskhet och förställning, avund och förtal. Som nyfödda barn ska ni längta efter den rena andliga mjölken för att växa igenom den och blir räddade." Dessa ord, dessa uppmaningar, är väl viktiga också för oss. Att vi som Guds barn, som hjälplösa små barn, får längta efter den rena andliga mjölken, Guds evangelium. Och det, genom det evangeliet vi kan, som det står här, växa genom den och bli räddade.

Så om du, käre broder eller syster, finner dig själv syndig, så tro tryggt alla dina synder förlåtna i Jesu namn. I Jesu namn och blod, alla synder är förlåtna. I Jesu namn och blod, alla synder är förlåtna. Det är tryggt att få tro och även du som sitter och känner att du inte riktigt orkar lyfta din hand. Du får tro dina synder förlåtna i det underbara evangeliet, i Jesu namn och blod. Alla synder är dig förlåtna. Och det är tryggt att förbli som ett Guds barn i Guds rike. Och lita till de löften som Jesus har gett, att jag är med er alla dagar till tidens slut. I Jesu namn. Amen.