Se Fi Predikan I Dalarnas Fridsförening 15.08.2010

I Faderns och Sonens och den heliga Andens namn. Isän, Pojan ja Pyhän Hengen nimeen.

Jag läser ett kort stycke Guds ord ur Romarbrevets tionde kapitel. Luen lyhyen jakson Jumalan sanaa Roomalaiskirjeen kymmenennestä luvusta. Dess sjuttonde vers. Seitsemännentoista jakeen. Och orden lyder i Jesu namn enligt följande: Ja sanat kuuluvat Jeesuksen nimeen seuraavasti. Så bygger tron på förkunnelsen och förkunnelsen på Kristi ord. Amen. Niin tulee siis usko kuulosta, mutta kuulo Jumalan sanan kautta. Aamen.

Som vi redan hörde via vår käre broder Timo, så har vi varit bortresta. Kuten jo kuulimme rakkaan veljemme Timon kautta, olemme olleet matkalla. Och vi har varit på konfirmationsläger i åtta dagar. Olemme olleet kahdeksanpäiväisellä leirillä. Jag fick själv vara på en biblisk och i tron då en intensivkurs. Minulle tämä oli uskon ja raamattutiedon tehokurssi. Och det kändes som att det var verkligen någonting som jag behöver. Ja, tunsin, että tätä todella tarvitsin. Och så tänker man att när man kommer hem därifrån så kanske det blir lite lättare att hitta en text och predika. Ja, ajattelin, että kun tulee kotiin sieltä, niin ehkä tekstin löytäminen on vähän helpompaa.

Och visst, jag hade tänkt på den här texten redan för många dagar sedan. Tätä tekstiä olin ajatellut jo päiviä aiemmin. Men ju närmare den här stunden kommer att man ska kliva upp på den här platsen, desto svårare blir det. Mutta mitä lähemmäksi tälle paikalle tulo tulee, sitä vaikeammaksi se muuttuu. Jag har funderat mycket och vakat mycket över den här texten. Olen miettinyt paljon tätä tekstiä ja olen valvonut siinä paljon. Och jag har säkerligen vakat fel. Ja olen varmasti ollut väärissä valvomisissa. Och jag vill för den skull fråga om jag får tro det och alla mina synder förlåtna. Ja siitä syystä tahdon kysyä, saanko uskoa tämän ja kaikki synnit anteeksi? Jag vill tro tillsammans med er. Tahdon uskoa yhdessä teidän kanssanne.

Vi hörde det här korta bibelstycket ifrån Romarbrevet. Kuulimme tämän lyhyen Raamatun sanan Roomalaiskirjeestä. Det brev som Paulus skrev ifrån Korint i slutet på femtiotalet efter Kristus. Tämän kirjeen Paavali kirjoitti Korintista viisikymmentäluvulla Kristuksen jälkeen. Han berättar i inledningen av det här brevet att han så gärna skulle vilja komma till Rom någon gång. Hän tässä kirjeen johdannossa kertoo, miten mielellään hän joskus tahtoisi tulla Roomaan. Och vi vet att drygt tio år senare så blir detta verklighet. Ja me tiedämme, että runsaan kymmenen vuotta myöhemmin tästä tuli totta. Men han kommer inte dit i egenskap av en fri man. Mutta hän ei tullut Roomaan vapaana miehenä. Utan som en fånge. Vaan vangittuna. Detta brev riktade han till de troende i Rom. Tämän kirjeen hän suuntasi Rooman uskovaisille. Och vi har fått lära att Luther säger att det här brevet vore bra om man kunde utantill. Olemme oppineet Lutherin sanoneen, että olisi hyvä osata tämä kirje ihan ulkoa. Och jag tror kärnbudskapet i Romarbrevet är att man inte blir rättfärdig genom laggärningar. Ja luulisin, että Roomalaiskirjeen ydinsanoma on tämä, että vanhurskaaksi ei tulla lain tekojen kautta. Utan att det blir man allenast genom tron. Vaan että vanhurskaaksi tullaan ainoastaan uskon kautta.

Jag minns en bibelklass för många, många år sedan. Muistan erään raamattuluokan vuosia sitten. När vår broder Heikki Syrjäniemi hade bibelklass i det här temat. Kun veljellämme Heikki Syrjäniemellä oli raamattuluokka tästä aiheesta. Det måste vara närmare trettio år sedan. Sen täytyy olla lähes kolmekymmentä vuotta sitten. Och jag tänkte att jag så många gånger har hört predikanterna citera det här bibelstället. Ja ajattelin, että olen monta kertaa kuullut puhujien lainaavan tätä raamatunkohtaa. Men jag förstod inte och jag vet inte om jag heller i dag riktigt förstår innebörden. Mutta en oikein ymmärtänyt, enkä tiedä, ymmärränkö vieläkään ihan sen sisältöä. Men lite grann så kände jag att under den bibelklassen så lyckades brodern förklara för mig. Mutta ainakin hiukkasen onnistui veli minulle selittämään ja valaisemaan tätä asiaa siinä raamattuluokassa. Så att när jag sedan dess har hört det här bibelstället så har jag många gånger tänkt på brodern som numera bor i Finland. Niin että kun olen sittemmin kuullut tämän Raamatun kohdan, niin olen aina muistanut tätä veljeä, joka nykyisin asuu Suomessa.

Vi hörde här hur tron bygger på förkunnelsen och förkunnelsen på Kristi ord. Me kuulimme tässä, miten usko tulee kuulosta ja kuulo Jumalan sanan kautta. Den finska översättningen talar om Guds ord. Suomalainen käännös puhuu Jumalan sanasta. Och den svenska om Kristi ord. Ja ruotsalainen Kristuksen sanasta. Vi vet ju att Gud är treenig. Tiedämme, että Jumala on kolmiyhteinen. Det är Gud Fader i himlen. Isä Jumala taivaassa. Det är Jesus, Sonen. Jeesus, Poika. Och den helige Anden. Ja Pyhä Henki. Och den heliga Anden finns ju hos oss, Guds barn. Ja Pyhä Henki on meidän Jumalan lasten keskuudessa. Så att vi kan säga att vår förkunnelse bygger på Guds ord. Me voimme sanoa, että meidän julistuksemme perustuu Jumalan sanaan.

Johannesevangeliet börjar med orden: Johanneksen evankeliumi alkaa sanoilla. I begynnelsen fanns Ordet och Ordet fanns hos Gud och Ordet var Gud. Alussa oli Sana ja se Sana oli Jumalan tykönä ja Jumala oli se Sana. Johannes fortsätter sedan sitt evangelium. Ja sitten Johannes jatkaa. Och berättar hur allt har blivit till genom Guds ord. Evankeliumia ja kertoo, miten kaikki on Jumalan sanan kautta tehty. Och vi vet också att Gud har skapat, inte bara den här världen. Ja me tiedämme, että Jumala ei ole luonut ainoastaan tätä maailmaa. Han har skapat himlen och han har skapat oss. Hän on luonut taivaan, hän on luonut meidät. Allt har blivit till genom Gud. Kaikki on Jumalan tekemää. Allt kommer ifrån Guds ord. Ja kaikki on tapahtunut Jumalan sanan kautta. I begynnelsen var Ordet. Alussa oli Sana. Och sen vet vi hur det här Ordet har gått vidare igenom bibelhistorien. Ja me tiedämme, miten tämä Sana on vaeltanut läpi Raamatun historian. Hur Gud själv förkunnade första evangeliet till människoparet som hade fallit i synd. Miten Jumala itse ensin julisti evankeliumin ensimmäiselle ihmisparille, joka oli langennut syntiin. Och vi vet att patriarkerna på sin tid förkunnade Guds ord. Ja me tiedämme, että patriarkat aikanaan julistivat Jumalan sanaa. Hur profeterna sedan byggde sin förkunnelse på den kommande Messias. Ja miten sitten profeetat perustivat julistuksensa tulevan Messiaan päälle. Hur han en gång skulle komma. Miten hän oli kerran tuleva. Den som Gud hade gett löfte om. Se, josta Jumala oli antanut lupauksen. Som skulle söndertrampa ormens huvud. Hän, joka oli rikki polkeva käärmeen pään.

Och Johannes berättar i sitt evangelium också. Ja Johannes evankeliumissaan kertoo myös. Hur Ordet blev till kött. Miten Sana tuli lihaksi. Vi vet hur Jesus föddes. Me tiedämme, miten Jeesus syntyi. Hur han levde på jorden. Miten hän eli maan päällä. Hur han var liksom en av oss. Miten hän oli kuten yksi meistä. Han var frestad. Hän oli kiusattu. Men ändå utan synd. Mutta kuitenkin ilman syntiä. Hur han oskyldig dömdes. Miten hänet viattomana tuomittiin. Och korsfästes. Miten hänet ristiinnaulittiin. Och vi vet också att han segerrikt uppstod ifrån de döda. Ja me tiedämme myös, että hän nousi voitollisesti ylös kuolleista. Det här Ordet blev till kött i Jesus. Tämä Sana tuli lihaksi Jeesuksessa. Jesus själv, som senare sände i väg sina lärjungar. Jeesus itse sitten lähetti opetuslapsensa. Han gav bakom lyckta dörrar makten att förlåta synder. Suljettujen, lukittujen ovien takana hän antoi heille vallan antaa syntejä anteeksi. Och vi vet också hur han sände i väg de sina med början ifrån Jerusalem ända ut till världens ända. Ja me muistamme, miten hän lähetti omansa alkaen Jerusalemista aina maan ääriin asti. Till att förkunna just Guds ord. Julistamaan Jumalan sanaa. Att förkunna Kristi ord, som det står här. Julistamaan Kristuksen sanaa, niin kuin tässä sanotaan.

Vi vet att Guds ord, det skrivna Guds ordet, Bibeln. Me tiedämme, että kirjoitettu Jumalan sana, Raamattu. Har skrivits av troende människor. Sen ovat kirjoittaneet uskovaiset ihmiset. Påverkade av Helig Ande. Pyhän Hengen vaikutuksesta. Liksom vi fick höra genom vår käre broder här innan. Niin kuin vasta saimme kuulla rakkaan veljen kautta. Det är detta ord som vår förkunnelse bygger på. Tämän sanan päälle julistuksemme rakentuu. Kärnan i vår förkunnelse är evangeliet. Julistuksemme ytimenä on evankeliumi. Det goda budskapet om Herren Jesus. Hyvä sanoma Herrasta Jeesuksesta. Vars kärna är syndernas förlåtelse. Ja sen evankeliumin ydin on syntien anteeksiantamus. Paulus säger på ett annat ställe i Romarbrevet. Paavali sanoo toisaalla Roomalaiskirjeessä. Att han inte skäms över evangeliet, utan det är Guds kraft till frälsning, till räddning för var och en som tror. Miten hän ei häpeä evankeliumia, joka on Jumalan voima uskovaiselle autuudeksi. Evangeliet är Guds kraft. Evankeliumi on Jumalan voima. Den här kraften kan förflytta en människa ifrån dödens rike till livet. Tämä voima voi siirtää ihmisen kuoleman valtakunnasta elämään. Från mörkret till ljuset. Pimeydestä valkeuteen.

Vi fick höra genom vår käre broder också att som troende så predikar vi bättring. Saimme myös veljen kautta kuulla, miten me uskovaisina saarnaamme parannusta. Och hur bättringen föregås av att man ångrar sina synder. Miten parannusta edeltää katumus synneistä. Och att man vill sedan tro sina synder förlåtna. Ja että siihen sisältyy usko syntien anteeksiantamukseen. Och därefter så följs det av att man vill leva som troende. Ja sitä seuraa sitten halu elää uskovaisena, kuten uskovainen. Det är detta vi som troende vill förkunna här i tiden. Tätä me uskovaiset tahdomme julistaa tässä ajassa. Det var detta som Jesus sände sina egna till att förkunna. Ja tätä Jeesus lähetti omansa julistamaan. Vi vet att kraften i evangeliet är stor. Me tiedämme, että evankeliumin voima on suuri. Den kommer ifrån Gud, ifrån Guds ord. Se tulee Jumalalta, Jumalan sanasta. Det som känns omöjligt för människor är möjligt. Se, mikä ihmiselle on mahdotonta, se on mahdollista. Det enda en människa behöver göra är göra bättring. Ainoa, mitä ihmisen tulee tehdä, on tehdä parannus. Därefter ger Gud kraften att vara troende. Sen jälkeen Jumala antaa voiman uskovaisena olemiseen. Evangeliet har också den kraften att den bevarar oss som redan är troende. Evankeliumin voima myös pitää meidät ennestään uskovaiset uskovaisina.

Vi vet också om kraften vi har fått, vi har också fått uppleva den. Olemme myös saaneet kokea sen voiman. Hur när en icke-troende får bättringens nåd. Kun epäuskoinen saa parannuksen armon. Och när Gud står bakom. Ja kun Jumala on kaiken takana. Vilket han alltid gör. Niin kuin hän aina on. När en människa gör bättring. Kun ihminen tekee parannuksen. Vi har fått uppleva själva när vi har varit borta där i Afrika. Saimme itse kokea, kun olimme siellä Afrikassa. Hur först en människa har fått bättringens nåd. Miten ensin yksi ihminen on saanut parannuksen armon. Och sedan hur en hel församling växer fram. Miten sitten kokonainen seurakunta kasvaa. Hur det i dag finns flera hundra troende där nere. Miten siellä nyt on satoja uskovaisia. Som tror precis som vi. Jotka uskovat tarkalleen niin kuin mekin teemme. Och detta skulle inte vara möjligt om inte Gud stod bakom. Ja tämä ei olisi mahdollista, ellei Jumala olisi takana.

I början av vår besökelsertid här i Norden också. Meidän vierailuaikamme alussa, näitten pohjoisten maiden etsikkoajan alussa. Så kommer vi ihåg hur en ung lappkvinna. Muistamme, miten nuori saamelaisnainen. Träffade Laestadius. Hän tapasi Laestadiuksen. I Åsele. Åselessa. Hur Laestadius samvete var väckt. Miten Laestadiuksen omatunto oli herännyt. Hur hans unge son Levi hade gått bort i en sjukdom. Hänen nuori poikansa Levi oli kuollut sairauteen. Och hur han själv också hade varit allvarligt sjuk. Ja miten hän itse oli vakavasti sairastunut. Och han visste att om jag dör i det här tillståndet. Ja hän tiesi, että jos minä tässä tilassa kuolen. Så kommer jag inte att räddas. Niin en tule pelastumaan. Hur den här unge samekvinnan, Lapp-Maria. Kun tämä nuori saamelaisnainen, Lapin Maria. Predikade syndernas förlåtelse till Lars Levi Laestadius. Hän saarnasi syntien anteeksiantamuksesta tälle Lars Levi Laestadiukselle. På nyårsdagen 1844. Uudenvuodenpäivänä 1844. Och sedan därefter började stora väckelser i norra Sverige. Ja sittemmin Pohjois-Ruotsissa alkoivat suuret herätyksen ajat. Många gjorde bättring. Parannuksen tekijöitä oli monia. Och i dag finns vi troende på många håll i världen. Ja nyt meitä uskovaisia on eri puolilla maailmaa. Det är denna samma tro som har funnits sedan världens begynnelse. Tämä sama usko on ollut maailman alusta asti. Och det är det Gudsordet som vår tro bygger på. Ja siihen Jumalan sanaan meidän uskomme perustuu.

För oss som redan är troende. Meille jo ennestään uskoneille. Hur kan vi bevaras i tro? Miten me voimme pysyä uskossa? Vi vet att Gud ger oss kraften. Me tiedämme, että Jumala antaa meille voiman. Vi behöver bara tro en dag i sänder. Meidän tarvitsee uskoa ainoastaan päivä kerrallaan. Men det står här i vår text att så bygger tron på förkunnelsen. Tässä tekstissä lukee, että niin tulee siis usko kuulosta. Och förkunnelsen på Kristi ord. Ja kuulo Jumalan sanan kautta. Är det inte så, kära bröder och systrar? Eikö rakkaat veljet ja sisaret ole niin? Att vi vill komma till sådana platser där det förkunnas Guds ord för oss. Että me tahdomme tulla sellaisille paikoille, missä Jumalan sanaa meille saarnataan. Vi vill komma till mötet. Tahdomme tulla seuroihin. Vi som föräldrar vill ta våra barn till söndagsskolan. Ja me vanhemmat tahdomme viedä lapsemme pyhäkouluun. Vi vill ta dem till barntimmarna. Tahdomme viedä heidät päiväkerhoon. Och till bibelklasserna. Ja raamattuluokkiin. Guds ord, det är som bröd för oss. Ja Jumalan sana, se on meille leipää. Det är vårt andliga bröd. Se on meille hengellistä leipää. Utan evangeliet skulle vi inte orka vara troende. Emme me ilman evankeliumia jaksaisi olla uskovaisia. Och ett litet barn också. Ja pieni lapsikin. När detta barn växer upp. Kun lapsi kasvaa. Så är vår förhoppning som föräldrar. Niin me vanhempana toivomme. Att den här lilla plantan skulle ha rotats så djupt i Guds rike. Että tämä pieni taimi juurtuisi niin syvään Jumalan valtakuntaan. Så att när prövningarnas tid kommer. Että kun koettelemusten ajat tulevat. När det blåser. Kun tuulet puhaltavat. Så skulle den här plantan, detta träd, orka stå upp. Että tämä puu, tämä taimi pysyisi pystyssä. Det är den bön vi har som föräldrar. Näin me vanhemmat rukoilemme. Se on meidän rukouksemme. Att våra barn skulle förbli troende. Että lapsemme pysyisivät uskossa.

Och vi vill gärna, vi vill som troende komma till våra sammankomster. Ja uskovaisina tahdomme tulla kokoontumisiin. Eftersom vi vet att vår tro bygger på förkunnelsen. Sillä me tiedämme, että usko tulee kuulosta. Det är viktigt för oss att komma till våra möten. Ja meille on tärkeää tulla seuroihin. Och jag vet också att det är inte alltid så lätt att lyssna. Tiedämme, että aina ei ole helppo kuunnella. Ofta svävar tankarna i väg långt bort ifrån mötesbänken. Usein ajatukset harhailevat kauas seurapenkistä. Men vår bön är ändå den, att någonting skulle bli kvar. Mutta rukouksemme on kuitenkin, että jotain jäisi. Och Gud har lovat svara på våra böner. Ja Jumala on luvannut vastata rukouksiimme. Och vi vet att vi har fått bevarat i tron ända till denna dag. Ja tiedämme, että olemme säilyneet ja varjeltuneet uskomassa tähän päivään asti. Vi vill också bekänna vår tro. Tahdomme myös tunnustaa uskomme. Petrus skriver i sitt första brev. Pietari kirjoittaa ensimmäisessä kirjeessään. Hur om någon kommer att fråga om hoppet till vår tro. Että jos joku tulee kysymään toivonne perustuksia. Eller hoppet, vår tros grund och hopp. Tai uskomme perustuksia ja toivoamme. Så vill vi svara ödmjukt. Niin tahdomme vastata nöyrästi. Och det är också för den skull bra för oss att som troende vilja komma till våra sammankomster. Myös siitä syystä meille on uskovaisina hyvä tulla seuroihin. Att om Gud skulle ge någonting. Ehkäpä Jumala antaa jotain. Så att om någon icke troende kommer till oss och frågar: "På vilket sätt är du troende?" Että kun joku epäuskoinen tulee kysymään, millä tavoin sinä uskot. "Du ser lycklig ut." "Sinä näytät onnelliselta." "Det är som att det är någonting speciellt med dig." "Jotain erikoista sinussa on." "Du är inte som andra." "Et ole niin kuin toiset ovat." Och att vi gärna då, om Gud ger de rätta orden, skulle vilja kunna svara någonting. Ja tällöin me tahtoisimme, jos Jumala antaa oikeat sanat, vastata. Och vi vet att vår tro inte bygger på att vi är kunniga i Bibeln. Ei meidän uskomme perustu siihen, ei sen perustana ole Raamatun tiedon tuntemus. Men vi vet också att vi gärna skulle vilja utföra Guds rikets arbete. Mutta tiedämme, että me mielellämme tahtoisimme tehdä Jumalan valtakunnan työtä. Det som Jesus sände oss ut att göra. Sitä, mitä Jeesus lähetti meidät tekemään. Ända ut till världens ände. Aina maan ääriin asti. Vi vill, när någon frågar oss, gärna kunna svara någonting. Tahdomme mielellämme vastata, kun joku meiltä kysyy. Och vi får be om de rätta orden av Gud. Ja Jumalalta saamme pyytää oikeita sanoja.

Vi vet också att, som vi redan sa, kärnan i vår förkunnelse... Tiedämme myös, niin kuin jo sanoimme, julistuksemme ydin... Att när vår tro bygger på Guds ord. Että kun uskomme rakentuu Jumalan sanalle. Och vår förkunnelse på Guds ord. Ja julistuksemme rakentuu Jumalan sanalle. Så är kärnan i vår förkunnelse just syndernas förlåtelse, evangeliet. Niin on julistuksemme ydin juuri syntien anteeksiantamus, syntien anteeksiantamuksen evankeliumi. Och så är det också i dag. Niin on myös tänään. Det är detta evangelium vi vill dela ut. Tätä evankeliumia, jota tahdomme jakaa. Och så också jag för egen del vill erbjuda. Ja myös minä omalta kohdaltani tahdon tarjota. Alla har rätt att tro sina synder förlåtna. Tätä evankeliumia, syntien anteeksiantamusta, kaikille uskottavaksi. Även om det finns någon som känner att jag är inte ännu delaktig av denna tro. Vaikka täällä olisi joku, joka tuntee, että en ole osallinen tästä uskosta. Så har man rätt att tro evangeliet. Uskomiseen, evankeliumin uskomiseen on oikeus. Om det finns någon som lyssnar via internet. Jos joku internetin kautta kuuntelee. Så har också du rätt att tro alla synder förlåtna. Myös sinulla on oikeus uskoa kaikki synnit anteeksi. I Jesu namn och dyrbara försoningsblod, alla synder är förlåtna. Jeesuksen nimessä ja kalliissa sovintoveressä kaikki synnit ovat anteeksi. Och avslutningsvis vill jag också säga... Ja aivan lopuksi tahtoisin myös sanoa. Om det har kommit någon hit som känner sig frestad och syndig. Jos tänne olisi tullut joku, joka tuntee itsensä kiusatuksi ja syntiseksi. Ett Guds barn. Sellainen Jumalan lapsi. Som känner, liksom vi ofta gör, att vandringen misslyckas. Joka tuntee, niin kuin me usein tunnemme, miten vaellus on epäonnistunut. Men jag vill fortsätta på vägen till himlen. Mutta haluan jatkaa taivastiellä. Också du har rätt att tro dina synder förlåtna i Jesu namn och blod. Myös sinulla on oikeus uskoa syntisi anteeksi Jeesuksen nimessä ja veressä. Jesu namn och blod, alla synder förlåtna. Också ni små pojkar och flickor, alla synder är förlåtna. Jeesuksen nimessä ja veressä kaikki synnit ovat anteeksi.

Visst är det tryggt att vara troende? Eikö uskovaisena oleminen ole turvallista? Visst är det tryggt när man vet att man en gång får komma till himlen när man bevaras i denna tro? Onhan turvallista, kun tietää, että pääsee kerran taivaaseen, kun varjeltuu tässä uskossa. För den skull vill vi förbli i den här tron. Sen vuoksi me tahdomme pitäytyä tähän uskoon. Och vi har det underbara hoppet att en gång får vi komma till härlighetens himmel. Kun meillä on se ihana toivo, että kerran pääsemme taivaan kunniaan. Vi avslutar så tryggt i Faderns, Sonens och den heliga Andens namn. Amen. Näin päätämme turvallisesti Isän, Pojan ja Pyhän Hengen nimeen. Aamen. Jag slutar med tacksägelse och Herrens välsignelse. Päätämme kiitokseen ja Herran siunaukseen.

Kära himmelske Fader. Rakas taivaallinen Isä. Vi tackar dig för denna vackra sommar vi har fått uppleva. Kiitämme tästä kauniista kesästä, jonka olemme saaneet kokea. Vi tackar dig för ditt rike som du har nedsänkt hit till jorden. Ja kiitämme sinun valtakunnastasi, jonka olet laskenut tänne maan päälle. När du har gett förkunnelsens ämbete. Ja olet myös asettanut saarnaviran. Och där vi som känner oss syndiga får leva av evangeliet. Ja jossa me syntiset saamme elää evankeliumista. Tack för att du ännu kallar på dem som är utanför ditt rike. Kiitos, että vielä kutsut niitä, jotka ovat valtakuntasi ulkopuolella. Största tacket vill vi ge för din son, Jesus Kristus. Ja suurimman kiitoksen tahdomme antaa Pojastasi Jeesuksesta Kristuksesta. Och vi ber, Herren välsigne oss och bevare oss. Herren låte sitt ansikte lysa över oss och vare oss nådig. Herren vände sitt ansikte till oss och give oss frid. I Faderns, Sonens och den helige Andens namn. Amen. Ja me sanomme: Herra siunatkoon meitä ja varjelkoon meitä. Herra valistakoon kasvonsa meille ja olkoon meille armollinen. Herra kääntäköön kasvonsa meidän puoleemme ja antakoon meille rauhan. Isän, Pojan ja Pyhän Hengen nimeen. Aamen.