Mötet/Se Predikan I Dalarnas Fridsförening 01.12.2019 16.01

I Faderns och i Sonens och i den heliga Andens namn. Amen. Vi inleder vårt möte genom att knäppa våra händer och tacka och be. Kära himmelske Fader, vi vill i dag tacka dig för de gåvor du så rikligen har gett oss. Vi tackar dig för det kyrkoår som gått. Att du har välsignat oss under det året. För att du har bevarat oss i den påbörjade tron. För att vi i våra hjärtan får bära den allra dyraste skatten en människa kan äga på jorden. Trons skatt att vi får kallas för dina barn.

Kära himmelske Fader, vi tackar dig också för denna vackra vinterdag vi i dag fått åtnjuta. För den natur och den skapelse du har gett oss människor. Vi tackar dig för våra nära och kära, våra familjer. För ditt rike här på jorden, för alla bröder och systrar, barn som vuxna och äldre, som du gett oss till ledsagare på vägen till himlen. Idag också vill vi ge vårt allra största tack för julens och adventstidens Herre, din son Jesus Kristus, som du sände till jorden ödmjuk. Och liksom en slav levde han på jorden, kung av konungar och trots allt människa av människa. Han levde ett fullkomligt liv och ändå fick han dö på korset för att så genom öppna väg för oss till himlen. Detta vill vi tacka dig för, kära himmelske Fader.

Vi ber att du skulle vara med oss i dag på detta möte. Att du, liksom du har lovat, skulle öppna livet, öppna ordet efter din vilja. Så att vi var och en skulle få bli nära med ordet. Att vi skulle få ta nya steg på himlavägen. Vi ber att allt detta skulle ske ditt namn till ära och pris. Vi ber vidare så som din son har lärt oss.

Fader vår som är i himmelen, helgat vare ditt namn. Tillkomme ditt rike. Sker din vilja så som i himmelen, så ock på jorden. Vårt dagliga bröd giv oss i dag och förlåt oss våra skulder, så som ock vi förlåta dem oss skyldiga äro. Och inled oss icke i frestelse, utan fräls oss ifrån ondo. Ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet. Amen.

Innan jag läser texten så tänkte jag passa på att komma med hälsningar ifrån Finland. Jag var i Karleby och Jakobstad förra lördagen och söndagen. Där på predikoresa tillsammans med vår broder Toivo Kallio, som ni alla känner så väl. Vi hade möten dels i Karleby, i en kyrka där på svenska hade vi svenska möten och så hade vi också andakt där i ålderdomshem, liksom i Jakobstad också dagen därpå. Och där finns också en liten församling som samlades till möte. Vi var endast tio personer på mötet i Jakobstad. Så det finns små församlingar också i Finland. Men alla dessa Guds barn bad mig att förmedla hälsningar till er. Så Guds frids hälsningar till er kära bröder och systrar här i Dalarna från Guds barn i Finland och särskilt också från broder Toivo. Gud välsignade resan. Det är alltid jobbigt att åka iväg, men man känner ofta att man får mer än man någonsin kan ge på dessa resor.

I Jesu namn tänkte jag läsa en evangelietext ämnad för denna dag, den första advent. Och texten finns att finna i Matteusevangeliets tjugoförsta kapitel och verserna ett till och med elva. Jag tror att kyrkoårskalendern gav ett till nio, men jag läser två ytterligare verser.

När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget, skickade Jesus i väg två lärjungar och sade till dem: Gå bort till byn där framme så hittar ni genast ett åsnesto som står bundet med ett föl bredvid sig. Ta dem och led dem hit. Om någon säger något ska ni svara: Herren behöver dem, men han ska strax skicka tillbaka dem. Detta hände för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas. Säg till dotter Sion: Se din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl. Lärjungarna gick bort och gjorde så som Jesus hade sagt åt dem. De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem och han satt upp. Många i folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen. Andra skar kvistar från träden och strödde dem på vägen. Och folket, både de som gick före och de som följde efter, ropade: Hosianna, Davids son. Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden. När han drog in i Jerusalem blev det stor uppståndelse i hela staden och man frågade: Vem är han? Och folket svarade: Det är profeten Jesus från Nasaret i Galileen. Amen.

Ett kyrkoår har kommit till ända och ett nytt kyrkoår börjar. Första advent, mina barn, är en tid när vi börjar närma oss julen. Och jag vet inte om ni, liksom jag, åtminstone när jag var mindre, började alldeles särskilt vänta på julen. Att första advent var liksom en tid då man blev påmind om att snart är det jul. Har ni barn en julkalender där hemma? Det har ni. Vad trevligt att ni har. Visst är det spännande att få öppna den första luckan i julkalendern och se liksom, vad är det för bild? Kommer ni ihåg vad det är för bild i eran julkalender den första dagen i dag? Ett äpple. Oj, vad trevligt. Och så brukar man få en chokladkalender ibland. Någon kanske har fått... Händer det någonting särskilt i skolan den första advent? För de som är i skolan. Jag frågade min dotter Ester i morse om hur de brukar fira advent i skolan. Hon berättade att de i fredags hade tänt det första adventsljuset. Och jag tänker att vilken underbar tradition det är att vi fortfarande i våra skolor, åtminstone i vissa skolor och i vissa klasser, tänder ett adventsljus och påminner oss om varför vi firar jul. Var det många av er där hemma som tände ett ljus i adventsstaken? Fick ni barn tända ljus? Kanske någon fick göra det tillsammans med mamma och pappa.

Advent är en tid då julen kommer nära. Och advent kommer från latin och ifrån det latinska ordet adventus som betyder ankomst. Och man säger på latin adventus domini, Herrens ankomst. Alltså firar vi i dag en dag då Herren kommer nära. Vi börjar vänta på julen. I texten som vi läste berättas om Jesus. Hörde ni barn hur Jesus rider in i Jerusalem? Hörde ni det i texten? Kanske ni gjorde. Att Jesus rider in på en åsna in i Jerusalem. Jesus var inte någon konung, någon kung för denna tid. Han var inte ämnad för denna tid, utan Jesus är och var kung över sitt rike. Det är ett himmelsrike, Guds rike, det riket där vi får bo i som Guds barn. Där är Jesus kung.

Jag läste att 1983 gjorde Sveriges nuvarande kung Carl XVI Gustaf en eriksgata, ett besök, en resa till... Han har gjort det senare också vet jag. Det vet Timo Lehtola alldeles särskilt som fick skjutsa kungen i en bil för några månader sedan. Men han gjorde en eriksgata till Dalarna och då hälsade han på också i Gagnef. Han var bland annat i vårdcentralen i Gagnef, Älvuddens sjukhem och även där och tittade på älvarnas förening. Jag tänker att när dagens kungar kommer eller när mäktiga människor av vår tid kommer på besök, så kommer de inte ridande på en åsna i alla fall. De kommer förmodligen om de kommer utrikes ifrån med flygplan, ofta privata sådana, alldeles särskilda för kungar och sådana här makthavare i den här världen. Och ofta kommer de med stora följen i form av bilar och eskortpoliser som skyddar. I trakt med makt, av himlig makt. Men den text som vi läste berättar om en helt annan typ av kung, en kung som rider in i Jerusalem på en åsna.

Det berättas innan vår text att Jesus hade varit i Jeriko och han närmade sig Jerusalem den vägen. Där fanns två stycken blinda män som hörde Jesus passera med sitt följe. Och de ropade till Jesus: Herre, Davids son, förbarma dig över oss. Och folket sa åt de här blinda personerna att hålla tyst. Men de ropade ändå ännu högre: Herre, Davids son, förbarma dig över oss. Kan ni tänka er? Varpå Jesus stannade och kallade till sig dem, ropade att kom hit och frågade: Vad vill ni att jag ska göra? Gör, sa de, så att våra ögon öppnas. Och så botade Jesus dessa två blinda. Och sen berättas det i Bibeln att de kunde se och att de följde med Jesus mot Jerusalem.

Och sen kommer vi till vår text. När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget skickade Jesus i väg två lärjungar och sade till dem: Gå bort till byn där framme så hittar ni genast ett åsnesto som står bundet med ett föl bredvid sig. Ta dem och led dem hit. Men om någon säger något ska ni svara: Herren behöver dem, men han ska strax skicka tillbaka dem. Så här kommer Jesus tillsammans med lärjungarna och jag tänker att även de här två som tidigare hade varit blinda, de fanns med. Men även andra Guds barn följde, andra troende följde Jesus in mot Jerusalem. Och detta var de facto sista gången Jesus rider in i Jerusalem. Jag vet inte om ni barn kommer ihåg det, men när vi firar palmsöndag så brukar vi läsa samma text och samma berättelse om hur Jesus rider in i Jerusalem. Tillsammans med Jesus fanns andra troende. Jag tänker mig att också Sackaios, som bodde i Jeriko, tullindrivaren, tulltjänstemannen som hade fått bättringens nåd tillsammans med sin familj, nog också fanns med. Jag vet inte. Men i det osynliga följet kan vi tänka att också du, min käre broder och syster, att ni små barn också finns med i det följe som följer med Jesus in mot Jerusalem.

Och sen berättar vår text att detta hände för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas. Säg till dotter Sion: Se din konung kommer till dig ödmjuk och ridande på en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl. Kan ni tänka er att femhundra år innan den här händelsen... Den här händelsen vi läste när Jesus rider in i Jerusalem skedde för två tusen år sedan. Men för två tusen femhundra år sedan, femhundra år innan den här händelsen, levde en profet, Sakarja. Och han kunde med Andens hjälp förutspå den här händelsen. Femhundra år innan Jesus rider in i Jerusalem såg profeten Sakarja, predikanten av den tiden, att Jesus skulle komma att rida in i Jerusalem. Och vi vet att det som har skrivits i Bibeln innan Jesu födelse, innan han levde på jorden och innan han red in i Jerusalem, att det som har förutspåtts om Jesus också kom att uppfyllas. Och jag tänker att den här versen påminner oss och mig i dag om att det som är skrivet i Bibeln också i dag, eller det som är skrivet i Bibeln som ännu inte har besannats, att det också kommer att hända. Att när Bibeln berättar om att Jesus en gång ska komma till jorden för en andra gång för att hämta hem de sina, så kan vi vara säkra på att det kommer också att besannas.

Och det är därför vi kära barn, bröder och systrar, vi har samlats till detta möte för att vi skulle vara beredda den dagen då Jesus kommer hit till jorden för att hämta hem de sina. För att den dagen när vi sluter våra ögon för sista gången att vi skulle göra det i tro. Eller om det är den dagen vi får uppleva då Jesus kommer för att hämta hem de sina. Att vi är här och lever på den tiden. Vi vet inte och det vet vi om förra helgens texter som var domsöndag. Då det talades om Jesu andra ankomst. Vi vet inte när det kommer att hända. Den dagen, den vet inte Sonen, inte Jesus själv eller ens änglarna, utan det vet bara Gud när han sänder hit sin Son för att hämta hem de sina. Det viktiga är att vi är beredda, att vi har vår tro, att vi tar hand om tron. Även den lilla tron räcker. Vi behöver inte ha mycket tro. Den lilla tron räcker för att vi en gång ska komma till ärans himmel och det är ju dit vi alla är på väg.

Lärjungarna gick bort och gjorde så som Jesus hade sagt åt dem. De hämtade åsnan och fölet och lade mantlarna på dem. Han satte sig upp. Många i folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen. Andra skar kvistar från träden och strödde dem på vägen. Och sen berättar Bibeln att när Jesus här rider in i Jerusalem och folket, både de som gick före och de som följde efter ropade: Hosianna, Davids son, välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden. Här rider Jesus in i Jerusalem. Och han kommer inte som en kung av vår tid med makt och prakt. Inte med dyrbara följen, utan han rider in på en åsna. Och Jesus, han är vår kung. Han är ingen kung av den här tiden. Och Jesus är de fattigas och de svagas kung.

När Jesus stod till svars, när han hade tillfångatagits på skärtorsdagskvällen och han förhördes av Pilatus, landshövdingen, så frågade landshövdingen Pilatus Jesus inför domen att är du judarnas konung? Och på detta svarar Jesus att mitt rike hör inte till denna världen. Jesu rike är inget rike som hör till denna världen. Och vi Guds barn, vi får bo i Guds rike. Det är ett evigt rike som är på väg mot ärans himmel. Det berättas i Bibeln att den som är troende behöver inte ens uppleva den andra döden, utan vi får förflyttas från tiden till evigheten. Att visst är det tryggt att vara ett Guds barn och få leva i Guds rike med den tillförsikten, den säkerheten om att vad som än händer mig så får jag komma till himlen. Och det är det här riket som Jesus är kung över. Han är ingen vanlig kung, utan Jesus är en kung som rider in på en åsna.

De här människorna ropade: Hosianna, Davids son, välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden. Och Hosianna läste jag betyder Herre hjälp. Herre hjälp, välsignad är han som kommer i Herrens namn. Och tillsammans följde de Jesus in i Jerusalem. Och Jesu gestalt var inte präktig och hans makt är ingen makt av vår tid. Jag tänker att människor genom alla tider, människor i dag också ofta söker mer makt och rikedom av den här tiden. Sånt som kan tyckas vara kul att äga, trevligt att ha. Men någonting som egentligen inte gynnar eller hjälper oss alls på vägen till himlen. Man kan inte köpa sig fri från sina synder. Man kan inte köpa sig en plats i himlen och det finns ingenting som är så mycket värt som ett evigt liv i himlen. Tänk att de pengar, de bilar, de hus, den makt som vi visserligen har fått som gåva av Gud för denna tid hjälper oss inte på något vis en gång för att komma till himlen. Det finns ingen så rik människa på jorden som kan köpa sig en plats i himlen. Det är till och med så att Bibeln säger, så som Jesus säger, att det är svårt för en rik att komma in i Guds rike. Och då menar han inte bara timlig rikedom som också kan bli till hinder om det är viktigare än trons sak, men också en andlig rikedom. Att man försöker förtjäna en plats till himlen genom egna gärningar.

Men Jesus, han har en makt som ingen timlig konung har, ingen timlig president. Det finns inte en så mäktig person i hela världen som har den makten som Jesus har. Han har nämligen makten att förlåta synder. Det var därför Jesus föddes på julen, den första julen. Det var därför Jesus levde sitt liv på jorden. Bibeln berättar han var frestad i allt liksom vi, men han föll aldrig i synd. För den skull dömdes Jesus till det strängaste straffet på den tiden. Dödsstraff. Han fick ge sitt liv på Golgatas mellersta kors för din och min skull. Så att du och jag inte behöver bära våra synder. För att vägen skulle bli öppen ända till himlen. Vi behöver som Guds barn inte bära våra synder. Ingen människa behöver bära synden, utan det enda som krävs av människan är att vi i dag vill tro, är troende och vill få våra synder förlåtna. Jesus, han har makten att förlåta synder och han har makten, kan ni tänka er? Han har makten att öppna vägen till himlen. Ingen människa, ingen så mäktig människa finns på jorden som kan ge oss ett evigt liv. Bara Jesus kan göra det.

Och det är därför vi i dag har kommit till detta möte. Och för den skull, kära barn, bröder och systrar, ni yngre som äldre, så är det viktigaste budskapet på detta möte i dag igen. Och det är väl därför vi har kommit hit. Att vi ska få höra evangelium, kärnan av evangeliet, syndernas förlåtelse. Att om synden har fastnat. Vi kanske har bråkat och kivats där hemma. Kanske vi inte alltid har lyssnat på mor och far som har önskat få lite hjälp med sysslorna. Eller någonting annat har hänt och det känns lite som att synden har gjort att det gör lite ont i samvetet. Om vandringen känns jobbig och synderna tynger på axlarna, så har Jesus burit dina synder på Golgatas kors. Hela världens skuld har han burit. Och idag också får du tryggt tro dina synder förlåtna. I Jesu namn och dyrbara försoningsblod. I Jesu namn och blod är alla synder förlåtna. Också du lilla pojke och ni små flickor får tro i Jesu namn och blod alla synder förlåtna. Till frid, frihet och glädje.

Finns det någonting som är bättre än att få ha ett rent samvete? Att få lägga sig på kvällen, sova gott med ett gott samvete. Det sägs att den bästa huvudkudden är ett gott samvete. Den makten har Jesus trots att han rider in på en åsna. En kung för de fattiga, för de syndiga. Den makten har Jesus att han kan förlåta synder. Han gav sina barn himmelrikets nycklar. Han sa: "Gå ut i hela världen, förkunna evangelium för allt skapat. Och de vars synder är förlåtna på jorden är förlåtna också i himlen". Han gav den här makten till oss, Guds barn. Du också, barn, du har fått den här makten. Du får förlåta din vän, dina syskon, mor och far. Vi varandra har den makten att förlåta synder. Den makten gav Jesus till de sina. Och du också som sitter här i dag och känner att du vill höra ett evangelium. Eller kanske du lyssnar via internet och du har inte möjligheten att lyfta din hand. Inte behöver du göra det. På den plats där du sitter, där du lyssnar, får du tro dina synder förlåtna. I Jesu namn och dyrbara försoningsblod. Till frid, frihet och glädje.

Jag vill också för egen del fråga om jag får tro mina synder förlåtna. Jag vill tro tillsammans med er, kära bröder och systrar. Och texten berättar på slutet här: "När han drog in i Jerusalem blev det stor uppståndelse i hela staden och man frågade: Vem är han? Och folket svarade: Det är profeten Jesus från Nasaret i Galileen". Det blev en stor uppståndelse i staden när Jesus red in. Och man undrade: Vem är han? Trots att människorna ropade Hosianna när Jesus red in, så bara en vecka senare på skärtorsdagen togs Jesus fast. Och han dömdes, trots att han var oskyldig och han fick ge sitt liv på Golgatas mellersta kors för din och min skull. Och för den skull, mina bröder och systrar, är det tryggt att vara troende. Vägen till himlen är öppen och evigheten väntar på oss. I Jesu namn. Amen.