Ungdomskväll/Se Predikan I Mockfjärd Kyrka 15.05.2020 19.59

I Faderns, Sonens och den helige Andens namn.

Till predikans början och denna ungdomsvärldens början ställer vi oss i tack och bön.

Vår käre himmelske Fader, vi vill i dag tacka dig för din omsorg om oss. Vi vill tacka dig för alla de gåvor du har gett till oss var och en, till att dela med oss av i ditt rike. Vi får under dessa coronatider njuta av mångahanda gåvor från alla delar av världen, där Guds barn låter ditt ord komma fram. Vi tackar dig, käre Fader, för våra familjer, våra barn och unga, för våra föräldrar. Vi ber: bevara oss som dina barn.

Vi ber så som din Son har lärt oss:

Fader vår, som är i himmelen, helgat vare ditt namn, tillkomme ditt rike. Ske din vilja, så som i himmelen, så ock på jorden. Vårt dagliga bröd ge oss i dag och förlåt oss våra skulder, så som ock vi förlåta dem oss skyldiga äro. Och inled oss icke i frestelse, utan fräls oss ifrån ondo. Ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet. Amen.

Som ledning för kvällens predikan tänkte jag läsa ett välbekant Guds ordstycke som vi finner i Lukasevangeliets åttonde kapitel, verserna fyra till och med nio. Och orden lyder, lästa i Jesu namn:

När mycket folk samlades och man från alla städer drog ut till honom, sade han en liknelse:

En man gick ut för att så sitt utsäde. När han sådde, föll en del på vägkanten och folk trampade på det och himlens fåglar åt upp det. En del föll på berghällen och när det hade kommit upp, vissnade det bort eftersom det inte fick någon väta. En del föll bland tistlarna och tistlarna växte upp samtidigt och förkvävde det. Men en del föll i den goda jorden och det växte och gav hundrafaldig skörd.

Sedan ropade han: Hör, du som har öron att höra! Amen.

När jag blev tillfrågad att hålla denna predikan, så var tanken att försöka rikta den så mycket som möjligt till er, kära ungdomar och barn. Men jag hörde också i går när broder Ari hörde av sig att det kommer att vara en del folk här, och det gläder mig, och det gläder oss alla, att vi har fått samlas med en liten skara för att höra till Guds ord.

Men jag tänkte ändå att jag behåller texten som jag från början tänkt att den är riktad, eller predikans innehåll blir riktat särskilt till barnen och våra unga. Men den berör oss som föräldrar och den berör oss som Guds barn.

Sådden som vi är vana att se. Om vi tittar på åkrarna nu när vi åker runt i byarna, så ser vi stora maskiner som plöjer åkrarna, vänder upp och ner och lägger ut utsädet. I höstas, innan snön kom, så var bönderna ute på åkrarna och spred näringsämnen. De spred dynga för att jorden skulle hinna ta upp detta för att förbereda för nästa sommars skörd.

I den här texten så fanns inga traktorer. Det förstår vi alla. Men det vi kanske inte alltid tänker på, det är att i den här texten så finns det ingen som berättar om att såningsmannen på något sätt förberedde marken, ingenting om att han gödslade åkern, mjukade upp jorden, utan han bara sådde.

Och vad är det Jesus här vill tala om? Han talar om det vi har fått uppleva, det vi tackade för i bönen. Han talar om evangeliet. Han avser spridningen av Guds heliga ord.

Och tittar vi på andra ställen i Bibeln, exempelvis i början av Johannesevangeliet, så skriver Johannes att i början var Ordet och Ordet var hos Gud och Ordet blev till kött. Dessa ord är alltså Herren Jesus Kristus. Det är glädjebudskapet om honom som sprids på så många sätt i dessa tider.

Jag har fått glädjas över att få erfara hur man på så många olika sätt, inte bara genom predikningar och gudstjänster, utan också via sånger, som också våra kära ungdomar har varit med och framfört. Vi har alla fått glädjas för detta.

Detta Jesu ord som här talades om: När man på den tiden spred säden, så hamnade inte allt jämnt fördelat som det gör med dagens maskiner, utan det var en man som gick och slängde ut säd framför sig.

En del kanske har sett mamma eller pappa eller någon granne som har varit ute på gården och slängt ut gräsmattegödsel eller mossbekämpningsmedel. Ungefär på ett liknande sätt. Man tar ur hinken och hivar iväg. Det blir ingen jämn fördelning och allt hamnar inte precis där det ska.

Hemma så kanske det hamnar en del på garageuppfarten. Där vill vi helst inte ha varken gräs eller mossa. Så hände också här i Jesu liknelse. Allt hamnade inte där såningsmannen säkerligen hade för avsikt att det skulle hamna. Utan Jesus berättar att en del föll på vägkanten.

Men vad är det Jesus avser med detta? Varför stod jag upp och tänkte på att denna såningsman inte förberedde marken? Därför att det handlar om vårt hjärta, ditt hjärta, kära ungdom. Hur är hjärtat redo att ta emot Guds ord?

Och Jesus, han beskriver i samma kapitel att de sädeskorn som hamnade vid vägkanten är de som hör ordet, men sen kommer djävulen och tar bort det ur deras hjärtan för att de inte ska tro och bli räddade.

Det här är så oerhört bekant för var och en av oss som sitter här. Det är säkert bekant för er som lyssnar, sitter där och tittar och lyssnar. Att själafienden lämnar oss aldrig i fred. Hans mål är att ingen någonsin ska få komma till himmelriket. Det är den kampen han går mot Guds egna, mot dig, kära unga, mot oss, alla Guds barn.

Detta kan vi också känna igen, hur själafienden planterar tvivel i oss. Det kan vi ibland känna när vi sitter och lyssnar på en predikan: att det där vet jag inte om jag riktigt tror på. Det är själafiendens predikan. Han vill inte att vi ska tro. Han vill inte att vi en gång ska komma fram.

Sedan föll sädeskorn också på berghällen och där berättade Jesus att när det hade kommit upp, vissnade det bort eftersom det inte fick någon väta.

Det här handlar om ett hjärta som får ta emot Guds ord, får ta emot evangeliet, tror det i sitt hjärta. Men jag tänker att i dessa tider: du har gjort det bra, som har slagit dig ner ikväll för att lyssna vad Gud har att säga. För i dessa tider så finns annars en risk att när vi inte kommer iväg på våra sammankomster, våra vanliga möten, så finns det en risk att just detta sker, att vår tro får ingen väta, att vi inte orkar stilla oss inför Guds ord och då torkar tron i våra hjärtan ut.

Detta är en fara som alltid finns, men särskilt kanske i dessa tider.

Kära förälder, du som sitter där: det kanske inte alltid är helt lätt att vara såningsman. Utnyttja situationen när man utifrån Guds rike anordnar dessa möten. Be dina unga, dina barn, komma och sätta sig för att lyssna och stilla sig inför Guds ord, så att Guds ord får ge näring, ge vatten. Detta livets vatten, evangeliet, så att tron åter får grönska och spira.

Vidare så sades det att en del växte upp bland tistlarna och tistlarna växte upp samtidigt och förkvävde det.

Återigen, så aktuellt som Guds ord alltid är. En del av er unga, också vi äldre föräldrar, kan tänka att den här boken som är skriven för så oerhört länge sedan, den är väl inaktuell och omodern. Men, kära bröder och systrar, i den här finns råd för oss i våra liv, för varje stund, för varje tillfälle. Här finns också trösten som vi var och en behöver.

Det är därför vi samlas inför Guds ord, men samtidigt så vet vi att det ofta kan bli som med säden som hamnar bland tistlarna: att det finns så mycket annat som fångar och lockar på vår uppmärksamhet. Att vårt arbete, vår fritid, vår sommarstuga, våra bilar eller vad annat som helst, behöver omvårdnad och risken är att de tar en större plats i våra hjärtan än tron.

Detta är så oerhört lätt att det blir så, och jag tänker inte bara på er unga, utan också er äldre Guds barn. I denna tid, då vi ofta är mer ensamma, när vi inte träffar andra Guds barn, så finns det en risk att det här blir en vana, att vi helt enkelt ägnar oss åt så mycket annat. Det blir en vana så att när vardagen kommer åter, så orkar vi inte längre, utan allt annat har blivit så viktigt.

Så därför, kära broder och syster: återigen en uppmaning att ta del av det som erbjuds från Guds rike. Vi från Dalarna och Sverige gör en liten del av det arbetet, och det är inte för att vi predikanter eller Ari, eller de som är här och sjunger, ska få möjlighet att höras eller synas, utan anledningen är att vi var och en behöver få höra Guds ord så att vi alltid blir påminda om det som är det viktigaste i våra liv.

Jag tänker tillbaka på detta med att vi föräldrar, men även ni unga och barn, ni är såningsmän. Och när vi som föräldrar tänker på: Hur har vi klarat av vår uppgift att så Guds ord för våra barn? Så tror jag att de flesta tillsammans med mig känner oduglighet. Det är så svårt att tala om dessa saker hemma med sina egna barn.

Men jag kan inte låta bli att åtminstone berätta kort om hur detta såningsarbete kan ske på så många olika sätt. På Facebook finns en hel del grupper som troende har startat. Där berättas om kommande sommarens planer när sommarmötet inte blir av. Där anordnas livesändningar med sånger, där finns grupper där folk kan lägga ut sina egna sånger så att andra får glädjas och lyssna.

Och en ung kvinna skrev att hon, trots att det är en så personlig sak, så tyckte hon att det passade i denna grupp som hon skrev i på Facebook. Hon tackar gruppen och alla de som har delat musiken som finns där. För, och hon skriver att: Jag fick seende ögon och hörande öron åter.

Att detta skedde för ett par veckor sedan, när hon hade följt gruppen, fått höra på de sånger och psalmer som oftast spelades eller presenterades på sidan. Och hon skriver att det föddes åter en längtan till den enkla, barnsliga tron. Till Guds omsorg och den trygghet som finns hos Gud.

Hon gav också exempel på en sång som berört henne och det var en sång som berättar om hur en ung människa får vandra tillsammans med Jesus och hur glädjen då syns i den ungas ansikte. Och vilken glädje det är att få vara ett Guds barn.

Ni unga som kämpar med så många saker i era liv: ni kämpar inte bara med tron. Ni kämpar i skolan, där man så ofta jämför sig med varandra när det gäller studieresultat, men också: Hur man är, och duger jag som jag är?

Detta är det så tryggt att då tänka tillbaka på Guds ord och på att just du är en Guds skapelse. Att just du duger precis så som du är. Oavsett status i olika grupper, oavsett hur många vänner du har i tiden, så är du alldeles perfekt.

Och det allra viktigaste, kära unga, det är att bevara tron. Och det kan inte vi föräldrar göra åt er. Vi kan inte förbereda era hjärtan till att ta emot tron, utan det ber vi att Gud låter hjärtats jordmån vara mottaglig så att det blir som för det sista exemplet i liknelsen: att en föll i den goda jorden och det växte och gav hundrafaldig skörd.

Denna skörd, som vi en gång får vara en del av, det är när Jesus kommer för en andra gång, när han kommer i full härlighet och säger: Kom, min Faders välsignade. Att då vara redo, att då vara säker på att i mitt hjärta finns den levande tron. Det är så oerhört viktigt.

För visst vill väl också du, kära broder och syster, som sitter här samlad, men också ni där hemma, yngre som äldre: visst vill ni vara i den skaran som Jesus kallar till sig på den yttersta dagen, när han kommer för att hämta hem de sina?

Vi här i tiden, vi sår och vi ber, men det är Gud som låter skörden komma, tillväxten komma. Men det är så viktigt att vi vårdar tron, att vi ger den möjlighet att vattnas av Guds ord och evangeliet om Jesus Kristus.

Det är därför vi också här ordnar dessa svenskspråkiga möten. Det är också därför det ordnas möten på alla håll i världen som sänds via nätet, för att just människor som du, som känner att synden har fastnat, vandringen är svår och tvivlen hopar sig.

Det är för sådana människor Jesus en gång kom. Han försonade alla världens synder, och därför genom detta, kära broder och syster, har du rätt att också i denna stund, var du än befinner dig, tro alla dina synder, tvivel, fel och brister förlåtna i Jesu namn och dyrbara försoningsblod.

Och kära bröder och systrar, som har samlats här ikväll: i oerhört vardagliga känslor kom jag hit, känner hur mitt eget hjärta har varit både kallt och torrt. Jag vill fråga: Får jag tro mina synder förlåt?

I Jesu namn är alla synder förlåtna.

Jag vill tro tillsammans med er, och kära bröder och systrar, ni som är här på plats: också ni får tro era synder förlåtna. I Jesu namn och blod är alla synder förlåtna.

Detta är en glädje som vi får uppleva när vi får ta emot Jesus, när vi får ta emot Guds ord till våra hjärtan. Det är där vi har vår tröst, det är där vi har vårt hopp om att vi en gång ska få komma hem till himlen.

I Jesu namn. Amen.

Till predikans slut stillar vi oss inför Herrens välsignelse:

Herre, välsigna oss och bevara oss.

Herre, låt ditt ansikte lysa över oss och var oss nådig.

Herre, vänd ditt ansikte till oss och ge oss frid.

I Faderns, Sonens och den helige Andens namn. Amen.